Vilken grej!

Dagens lucka döljer ingenting mindre än månadens andra dubbel, om än i lightbemärkelse:
Quel'que Chose från kanadensiska Unibroue.
Den lanserades 1996 som en vinteröl som skulle serveras varm (kring 70 grader) men eftersom det är en ale smaksatt med körsbär går den bra att dricka kall också, därav att jag provar båda sätten. Jag måste erkänna att jag bara provat den kall tidigare.
Således är det inte en äkta dubbel, utan mer en dubbel upplevelse.

På bilden t.v. syns den varma versionen i kupan till vänster medan pintglaset innehåller den kylda varianten. Man ska inte låta sig luras av att innehållet i pintglaset ser grumligare ut. Det beror enkom på att den skvätt som värmdes upp hälldes ur flaskan först. Jag upplevde aldrig den kalla varianten som överdrivet grumlig, även på slutet och tittar jag i flaskan efter att allt blivit upphällt skulle jag aldrig kunnat gissa att där funnits någon jäst i flaskan.
Över till provandet.

Varm:
Mörkt rubinröd, lätt disig med ett ljusrosa skum som ligger kvar ganska länge. En medelstor doft som innehåller körsbär och värmande alkoholångor tillsammans med en ekfatskaraktär som aldrig känns syrlig á la lambic.
Kroppen är lätt och domineras av körsbär (föga förvånande) med en söt smak som har en humletorr och syrlig avslutning som effektivt väger upp sötman.
Den är mindre söt än när den serveras kall, och har en mer uttalad syrlighet och humletorrhet i avslutningen.
4.

Kall:
Mörkt rubinröd, lite disig men knappt utan något skum alls, trots ett ganska generös fall vid upphällningen. Låg kolsyrehalt, flaskan ger ifrån sig ett mycket blygsamt "Pfft" när korken dras upp, och den är inköpt för endast 2-3 veckor sedan, så det är ingen långlagrad sak vi talar om här.

Medelstor doft av körsbär med en lätt syra och ekfatskaraktär.
Kroppen är lätt, fylld av körsbär och söt, lite mandelaktig med en svagt syrlig avslutning. Godisaktig, men inte så att den blir klistrigt sötsliskig.
Väldigt lättdrucken och läskande, men eftersmaken dör tyvärr lite för fort.
4-


En kul jämförelse är att jag, när den kom i mars, gav den kalla varianten toppbetyget 5+. Då hittade jag mer mandeltoner och kryddighet, främst kanel, i ölet.
Beror det på att det är en annan batch, att årstiden inte är den samma, eller att jag för tillfället känner mig ganska stressad?
Gissningsvis är det en kombination av samtliga faktorer. Tid på året (likväl som vilken plats man befinner sig på) inverkar starkt på hur vi uppfattar saker, stress gör det definitivt och batchvariation i öl (i synnerhet efter långa transporter) ska vi inte tala om.

Ett bra exempel på batchvariation är klassikern Wisby Klosteröl, eller varför inte årets upplaga av Corsendonk Christmas, men mer om detta då den uppenbarar sig bakom luckan (runt den 27:e eller så).