söndag 9 december 2007

Snömannen i dubbel upplaga


Det här inlägget blev en smula försenat eftersom jag igår slocknade på soffan (och nej, inte pga. ölen). Det är dags för månadens första dubbel: Yeti Imperial Stout & Oak Aged Yeti Imperial Stout från Great Divide Brewing Co.

Båda ölen har samma utseende. Kolsvartare än svart, t.o.m. när ölen hålls alldeles intill. skrivbordslampan, här ser man inte röken av röda nyanser. Skummet är mörkt kaffefärgat, krämigt och extremt hållbart. Båda sorterna är välkolsyrade och att slå i ca 3/4 av ett pintglas resulterar i halva volymen skum med det klassiska Guinnessutseendet.

I doften börja skillnaderna göra sig påminda:
Den olagrade har en kraftig rostad maltkaraktär och kraftiga inslag av mörk choklad, kaffe och torkad frukt (russin, plommon och fikon) samt timjan.
Ekfatsvarianten har även den mörk choklad och kaffe med torkad frukt vid sidan av de rostade malttonerna, men här är det först och främst en vaniljdoft som håller näsan i ett järngrepp. Med på tanke på hur ölen har förvarats så kan jag inte påstå att jag är förvånad.

Olagrad har ölen en kraftig kropp med mycket restsötma, nästan sirapslik. Maltkaraktären är precis sådfan som färgen skvallrar om: hårdrostad. Kaffe, mörk choklad och MYCKET humle följer tätt inpå. Ölen klockar in på 75 BU men känns ändå mildare än Santa's Private Reserve som provades den 7:e. Metalliskt så det förslår, men på något vis känns det som om det behövs för att matcha de övriga smakkaskaderna.

Den ekfatslagrade versionen har en aning tunnare kropp, mindre restsötma och beskan känns hårdare och mer metallisk här. Choklad snarare än kaffe i de första smakerna, och fortfarande full av torkad frukt med ett tilskott av vanilj. Eftersmaken drar mer åt kaffe/rostad malt än i den olagrade versionen.

Båda sorterna är otroligt smakrika och komplexa i sina smaker, men när det kommer till kritan föredrar jag den olagrade versionen eftersom jag
1) är svag för den mörka chokladsmaken
2) tycker den går bättre med den hårda beskan
3) aldrig varit riktigt kanonförtjust i vanilj i vare sig öl eller vin. Det slår så lätt över i sliskig parfym.

Båda versionerna är dock riktigt bra öl och betygen blir 5- för Yeti Oak Aged Imp. Stout och 5+ för Yeti Imp. Stout. Jag kommer nog köpa en flaska eller 3 för att se hur de utvecklas efter något års lagring. Vågar man hoppas på de körsbärstoner som brukar visa sig?

Inga kommentarer: