En hårfin skillnad

Dagens öl är Nils Oscar Julöl 2007.

Som så ofta förr är även årets version inspirerad av belgien och dess starka ale.
Här kan man med gott samvete kalla det för rubinrött då man inte behöver ta lampan till hjälp mer än för att se något över huvud taget.

Ett ljust kaffefärgat skum med små bubblor ligger kvar länge och i doften återfinns alkohol, kola, rostad malt, svarta vinbär, björnbär och en ton av ekfat (träkaraktär, inte vaniljlik som i Innis & Gunn). När ölen blir varmare (den var lite i kallaste laget direkt från kylen) blommar den ut i lakrits och chokladtoner. Väldigt komplex.

En stor kropp som direkt slår till med restsötma, alkohol, lite eldighet, och förvånansvärt snabbt kommer en lätt metallisk beska som övergår i svarta vinbär/mörka bär mot en bakgrund av mer modest humlebeska.
Avslutningen är förvånansvärt söt med tanke på den (ändock kortlivade) humlebeskan och hur pass tidigt den kom in i smakbilden. Det är inte så att humlen inte klarar att balansera ut sötman, bara att jag hade förväntat mig mycket mer. Nu är det precis lagom för att ge en torr avrundning.

Varefter ölen blir varmare tilltar lakritstonerna i ölen, men tyvärr gör sötman detsamma och det ger ett i mitt tycke över lag sött intryck. Ju närmare rumstemperatur man kommer så tilltar även svartvinbärstonerna vilket får mig att associera till rödvin, något jag inte riktigt uppskattar i öl. Trots de mer frigjorda dofterna så föredrog jag ölen lite kallare, skillnaden är som sagt hårfin.

Som vanligt så lämpar sig Nils Oscars årgångsöl för lagring, eller kanske bättre uttryckt: den har tillräckligt med alkohol för att klara det. I det här fallet är jag lite mer tveksam till humlen och hur snabbt den kommer avta och vad som i så fall blir kvar? Sötsliskiga bärtoner som har övergått i torkad frukt?
Tidigare versioner (2000 och 2001) som jag lagrade utvecklade fenoltoner efter 2 år så de stod på topp redan när de släpptes. De fick dessutom nära nog toppbetyg redan från början och då kan det bara gå åt ett håll.
Årets upplaga saknas dock jäst i flaskan, så jag ställer mig även frågande till hur pass mycket som kommer att hända under lagringen och även hur lång tid det kommer ta (jämför med Samichlaus som ligger på 14% och saknar jäst i flaskorna där det tar fyra eller fem år innan det riktigt tar skruv).

Jag kommer definitivt inte att lagra några av årets Nils Oscar, och troligen köper jag inga fler heller. Inte så att det är en dålig öl, betyget 4+ är inget att skämmas för, utan helt enkelt för att jag tycker det finns bättre öl för samma pengar.

För att orda lite kort om skalan då, eftersom jag frågade de andra om deras skalor:
Jag använder mig av skalan 1-5 med tillägget + och -, en femtongradig skala således. En öl som får betyget 2 anses vara fullt drickbar utan defekter eller andra tillkortakommanden, men det är heller ingenting anmärkningsvärt med den. Priset vägs inte in i betyget eftersom det varierar men ölet (åtminstone teoretiskt) bör hålla samma standard över tiden om det bryggs på ett oförändrat recept.