Vem f-n var S:t Sebastian?

Fredagen till ära var det så dags att avsmaka Santa's Private Reserve Ale från amerikanska Oregon Brewing Company.

Det första jag märker är att ölen är rejält kolsyrad. Likt en ljummen Chimay hotar innehållet att flöda ut över skrivbordet men lyckligtvis så finns glaset inom räckhåll och en mindre katastrof kan undvikas.

Rödaktigt kopparfärgat, lätt disig (är det en lätt jästfällning eller köldgrumling?) med ett fast skum, nästan krämigt som ligger kvar mycket länge. Senare ska det visa sig att lite av det kommer ligga som en klick vispad äggvita även när det bara är en liten bottenskyla kvar i glaset.

Doften är utan tvekan kraftig och sprängfylld med humle. Blommig sådan. Det doftar starkt utav blomsteräng. Något annat som jag har svårt att sätta fingret på finns där vid sidan av humlen. Lite som något mellanting av kola/knäck och honung. Ett inslag av apelsin hittas först när det bara finns en liten slatt kvar i glaset och ölen blivit varmare.

Kroppen är medelfyllig och smakar utav rostad malt och ännu mer blommig humle innan smaken glider in i det ack så ointressanta landet Överhumlad där det blodaktigt plåtiga tyranniets smaker styr med järnhand.

Jag är känslig för humle och att allt dränks i smaken av en näve kopparmynt i munnen gör mig inte särskilt glad. Ölen påminner mig nu om Hell. Underbar när man öppnar den och känner de första trevande humledofterna men överhumlad och dödande av alla nyanser när man väl tagit en klunk eller två.
Redan efter att ha druckit lite mindre än halva flaskan så känner jag mig mätt på humlen.

En snabb koll på bryggeriets hemsida visar på "blygsamma" 44 BU, jag hade personligen gissat på upp emot 60-70. Jag måste erkänna, och jag gör det öppet & utan omsvep, att jag har druckit ett flertal öl med samma beska som varit mer välkomponerade och som lett till större smakupplevelser (Anchor Liberty Ale är ett exempel, en snabb koll på nätet ger att de flesta recept på kopior klockar in på 43-48 BU).
Synd att man valt att ösa i det mesta av humlen så tidigt i koket istället för att locka fram andra smaker än ren släggbeska.

Betyget kan bara bli en 2:a. Trots den lovande doften i början klubbades alla förväntningar ihjäl likt S:t Sebastian kort efter att ölen kommer över läpparna. Drickbar, men inte mer än en flaska.

Snälla Tomten... Behåll gärna den här ölen för dig själv, men ge mig någonting annat på julafton.
/Håkan