Slöjan lyfts...

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till Chimay Grande Réserve 2001 i början. Inte för att Chimay brygger dålig öl eller för att jag ogillar lagrade varianter, utan för att den blå alltid har känts spritig, tyranniskt chokladig, överrostad och allmänt übertung.

Jag har hellre valt den röda om det ska vara någon av de mörka, eller allra helst den vita. Mmmmm... Chimay. (Jodå, jag gillar samtliga även om det kanske inte verkar så).

Mörkbrun med en dragning åt rubinrött och ett ljust kaffefärgat skum som skulle fungera som definition på långlivat. Sakta sjunkande i allt djupare kratrar lämnar det små brysselspetsar i glaset.

Doften... ah, vilken njutning. Det är nu ödets hand fattar ett stadigt tag om slöjan som hittills täckt mina ögon och rycker undan den, obarmhärtigt och oåterkalleligt.
Söt, vinös, sherry, portvin, lätt syrliga toner som starkt påminner mig om Panil Bariquée Sour, röda bär, (hallon, lingon, röda vinbär), ekfat och blött filter. Komplex.

En medelfyllig kropp med sötma från såväl restsocker som alkohol, kaffe & choklad som är mycket lättare på foten än den släggliknande variant som återfinns i färska exemplar, och på tal om lättare så ska vi inte glömma smaken av rostade maltsorter som här påminner mer om en röd Chimay mer än något annat.

Humlekaraktären håller sig på sin förväntat låga nivå, men jag hade inte väntat mig en riktigt så låg nivå. Eftertorrheten, för det är vad det är tal om här, snarare än den klassiska beskan, smyger sig fram så sakteliga. Försiktigt åtföljd av de sista döende tonerna av rostad malt klingar eftersmaken av relativt snabbt jämfört med färska exemplar, men med dussinlagermått mätt kan den med rätta kallas långlivad.

Vad som fascinerar mig är den totala förvandlingen som ölen genomgått. Från något riktigt tungt, mörkt och nästan dystert á la Orwells 1984 till något ljust, livfullt och nästan trippelaktigt.
Det kan bara bli toppbetyget 5+.

Tyvärr verkar det inte finnas några flaskor kvar på Bolaget, beroende på krossmånen i Falun, en eftersom en flaska kostar 80:- i beställningssortimentet så kan jag definitivt tänka mig att skaffa ett par och likt Samichlaus lägga undan dem minst 4-5 år innan jag rör dem.
Tidigare hade jag funderingar på att lagra småflaskor av Chimay men efter Fredriks recension av en blå Chimay på småflaska och dagens uppenbarelse så är jag definitivt omvänd.
På återseende imorgon.