Synd på sedimentet

Lucka 15 rycks upp och avslöjar ingenting mindre än God Jul från norska bryggeriet Nøgne Ø.

Näst intill kolsvart, det går nätt och jämt att urskilja en tunn rödbrun strimma i kanten på glaset. Skummet är ljust kaffefärgat, krämigt, tjockt och seglivat så det förslår.

En kraftig arom känns direkt när ölen slås upp. Hårdrostad malt, kaffe, lakrits, choklad, torkade plommon, alkohol och lösningsmedel.
Den rejält fylliga kroppen döljer godsaker som rostad malt, sötma från restsocker och alkohol, kaffe, en kryddig lakrits som lägger sig någonstans mellan stjärnanis och lakritsrot samt kanel.
Alkoholen gör det hela värmande, men det slår aldrig över i eldighet. De rostade kaffetonerna avrundas med en lätt syrlig brändhet.
Avslutningen är torr och långlivad.

Första intrycket är att jag verkligen gillar den, i synnerhet i jämförelse med deras skapelse "Underlig Jul" (den gjorde verkligen skäl för namnet) som 2005 hade närmast en centimeter med jästsediment i botten på flaskan.
Här verkar allt OK till en början men sakta men säkert smyger sig en allt kraftigare jästton in i smaken. En titt i flaskbotten efter den sista upphällningen skvallrar om rejäla mängder jäst, låt vara att det inte är i mängder á la UJ 2005. Då den sista slatten får stå en stund i glaset syns det obevekliga beviset: Till och med botten på pintglaset har en kraftig bottenskyla av jäst.

Varför de får så stora jästmängder i flaskorna har jag svårt att förstå, om det är slumpen så har jag fått min beskärda del nu.
Kontentan blir följande: Det är en riktigt trevlig öl, men att slå i för mycket av bottensatsen drar ner intrycket rejält, så kasta sista slatten och få en trevligare ölupplevelse.
4.