Åter till fornstora dagars prakt

Den tionde luckan dolde en klassiker i jultider: Christmas Ale 2009 från Anchor Brewing Company, deras 35:e i ordningen.
Som seden bjuder pryder ett nytt träd årets etikett och 2009 års träd är Cupressus macrocarpa, Monterey-cypress. Arten finns i vilt tillstånd endast i Monterey och Carmel i nordvästra Kalifornien.

Ölet har sin sedvanliga djupt rödbruna färg med ett beigefärgat seglivat skum.
Doften är ganska stor och bjuder på en komplex blandning av rostad malt, muskot, kaffe, cacao, vanilj, kola, lakrits och restsötma.

Den medelfylliga kroppen innehåller kaffe, cacao och vanilj utan humlesmaker som försöker tränga sig på. Däremot är avslutningen föredömligt torr.

En lång eftersmak med choklad, kola, kaffe och kryddor som blandas med torrheten.

5
Bravo! Efter att de senaste åren blivit allt mer besviken på de syrliga malttonerna och de ganska bleka, för att inte säga urvattnade kryddorna visar man återigen att man kan brygga öl i toppklass. Årets version är i mitt tycke den bästa sedan 2004. Väl avvägd balans mellan smakerna och en aning fylligare (högre restsötma som bär smakerna bättre?) än tidigare år gjorde susen. Nu hoppas jag bara att de håller stilen kommande år och att detta inte var n lyckträff som man får vänta fem år till på.

Mörker, Midvinternattens Mörker

Dagens öl är Midvinternattens Mörker från Sigtuna Brygghus. Rödaktig färg med ett kaffefärgat skum, lagom kolsyrenivå men ett tunt skum som tyvärr inte håller speciellt länge. Doften är i klenaste laget men rymmer malt, kaffe och melass. Kroppen är kraftigare än doften och innehåller rostad malt, kaffe, melass, "julkryddor" (jag kan tyvärr inte vara mer specifik än så, de anas mest i bakgrunden. En anstrykning av alkohol men inte eldig. Eftersmaken består av kaffe, mörk sirap och torr humlebeska.
Det är inte en dålig öl, men den känns lite slätstruken. Enligt bryggeriets hemsida ska den innehålla kanel, muskot, pomerans, kryddnejlika och kardemumma så jag borde ha kunnat plocka någon av dem, men de kändes tyvärr för indistinkta för det. Det hade varit roligt om man hade vågat mer i styrkan på kryddningen.
3.

Jul på västkustsvis

Universum har idag den 16:e slumpat fram inget mindre än Grebbestads Julöl 2008.

Mörkt bordeauxröd med ett långlivat, kaffefärgat skum.
En kraftig doft av rostad malt, lakritsrot, sötma och kanel.
Den lätta kroppen bjuder på smaker som rostad malt (förvånande, eller hur?), lakrits, kanel, muskot. En lätt bränd maltton smyger sig in på slutet och blandar sig med den avrundande beskan. Ölet är inte överdrivet humlat, bara tillräckligt för att väga upp sötman och ge en kort torr eftersmak tillsammans med lakritsen och kryddorna.

En bra öl, men jag måste nog tillstå att jag med åren börjar få allt svårare för just muskottonerna i öl, jag tycker att de så lätt börjar dra åt det syrliga hållet.
3.

Med det så var uppdateringen för de senaste två dagarna klar, och jag är på banan igen.

Något helt annat än destillerad tall

Turen har idag kommit till årets upplaga av Christmas Ale 2008 från Anchor Brewing Company, den 34:e i ordningen. Som traditionen bjuder så pryds etiketten av ett träd, Pinus Jeffreyi.

Mörkt kastanjefärgad med en dragning åt kaffe och ett kaffefärgat skum som ligger kvar länge i glaset.
Det första som slår mig med doften är att den inte alls är lika intensivt kryddig som den varit ett par gånger under de senaste versionerna. En stor doft fylld med malt, mörk sirap, mörkt rågbröd, muskot och lakrits samt en svag ton av lakrits.

En medelfyllig kropp bjuder på lättrostad malt, kryddor i form av kanel, muskot och lakrits, en lätt touch av roquefortost. De lättare kryddinslaget get ett IMHO fylligare öl som upplevs lite sötare (eller är det så att man har höjt restsötman för att bättre kunna lyfta fram kryddsmakerna?)
Jag tycker humlen känns väldigt tillbakadragen, så i det avseendet låter Anchor fortfarande kryddorna spela andrafiolen. Ölen känns lite söt, ibland nästan vinös och eftersmaken präglas av kryddorna, humlen tar i så mycket som behövs för att mota sötman, men försvinner sedan. Måhånda skulle ölen må bra av en liten ökning i IBU för att ge lite mer humlekaraktär åt ölet. Inte mycket, bara nog för att ta udden av sötman. Kryddningen känns för en gångs skull väldigt väl avvägd. Det skumaste av allt kommer mot slutet av eftersmaken, när humlen och sötman gett upp och bara kryddorna ligger kvar. Då smyger det sig in aprikos på arenan. Go figure.
4-

Honungslen, kryddig värme

21:a december, och ingenting mindre än Left Hand Brewing Companys Snow Bound Winter Ale döljer sig bakom luckan.
Ingenting mindre är i sanning en korrekt benämning eftersom flaskan är på hela 65 cl. En del tycker det är i mesta laget, men själv tycker jag de är ganska trevliga eftersom man först får sig en rejäl imperial pint och sedan en stor slatt som eftersläckare.

Klar, djupröd färg med ett benvitt, väldigt hållfast skum.
En medelstor doft fylld av kryddor (muskot, kanel, anis). Maltig, söt, alkohol.
Ölet har en stor, smakrik kropp fylld med malt, sötma från restsocker och alkohol, kryddor (muskot, kanel, lakritsrot), alkohol, vinös, mörk sirap.

Kryddigheten dränker alla humlesmaker (jag brukar åtminstone uppleva den kryddigheten annorlunda så jag tror att den kommer mer från de tillsatta kryddorna än humlen), men avslutningen är väldigt torr, men aldrig metallisk, en väldigt kvardröjande kryddighet och humletorrhet.

Smakrik, men trots detta (och alkoholhalten), så är ölen väldigt lättdrucken. Måhända är den en smula för kryddig en bit ner i flaskan, så det är nog inget jag skulle dricka mer än en flaska av per kväll. Betyget blir däremot inte sämre för det utan landar på starka 5-.

Bryggeriet befäster därmed mitt intryck av att deras lanseringar på Bolaget varit av varannangångskvalitet. Eftersom Snow Bound var så lyckad ser jag nu molnen samlas vid horisonten.
Missa inte den 23:e då deras rökta dubbelbock provas sida vid sida med Nils Oscars Rökporter.
Blir det yea eller nay?

Gotland vs Dalarna

Den 17:e december, en vecka kvar till julafton, och nu ser kalenderns tredje dubbel dagens ljus:
Wisby Julbrygd ställs mot Oppigårds Winter Ale.
Nu råder det viss tvekan om man verkligen kan kalla Wisby Bryggeri för småskaligt i samma utsträckning som Oppigårds eftersom de i grund och botten har Spendrups i ryggen (som enligt sägnen använder bryggeriet i Wisby som experimentbryggeri).

Jag har dock varit inne i bryggeriet och det ser ut att göra skäl för namnet småskaligt. Till syvende och sist så är det hela dock en enda dåligt förtäckt möjlighet att trycka in fler öl i kalendern (läs: tömma kylskåpet lite innan all julmat ska in).

Wisby Julbrygd allra först då:
En klar, mörkt bärnsensfärgad öl med ett mycket ljust kaffefärgat skum, aningen krämigt med bra hållfasthet. Medelstor doft av lättrostad malt, lakrits, viol, mineral, salt och hav. Sist och absolut minst en svag anstrykning av latrin, något som inte har varit helt ovanligt i Wisbys julöl genom åren, 1999 var inslaget t.o.m. ganska kraftigt. Har det månne med det hårda vattnet att göra? Jag kan dock inte på rak arm dra mig till minnes något brittiskt öl där jag känt samma... hmmm.... "pittoreska doftinslag"

En lätt kropp. Den höga kolsyrehalten ger en närmast mineralvattenlik upplevelse i första klunken, men sedan kommer rostad malt, lakritsrot och en ganska hård och tuff, metallisk beska in i bilden. Lång eftersmak av humlebeska åtföljd av viol, lakritsrot och rostad malt.
Väldigt drickbar men ändå ganska smakrik.
4-


Oppigårds Winter Ale
Lätt disig (köldgrumling ? Det finns ingen jäst kvar på botten när flaskan är upphälld) rödbrun färg som blir vackert rubinröd nära en lampa. Benvitt skum som ligger kvar ganska länge.

Medelfyllig kropp med inslag av malt, sötma, något rökigt/krutaktigt som jag bara upplevde till en början och som sedan försvann helt. Blommiga och kryddiga humletoner.
Efterbeskan är inte fullt så metallisk som i Wisby Julbrygd och har ett kryddigare inslag i form av muskot och något nejlikeaktigt. Eftersmaken utgörs av humlebeska och rostade maltsmaker.

Aningen mindre hinkabilitet än hos Wisby Julbrygd, men i gengäld är den lite smakrikare och lite elegantare i humlebeskan.
4.