Kryddiga äpplen

Lördagens lucka bjuder på Mulled Cider. Mest för att jag vill peta in något juligt som inte är öl, dels för att jag inte hunnit handla all öl till kalendern ännu och hade en flaska cider hemma.

0,5 liter Gaymer's Olde English
1 kanelstång
1 krm kardemumma
Några kryddnejlikor
1 kanelstång
1 pomeransskal, blötlagt och med den vita delen bortskuren.
1 msk socker

Värm cidern försiktigt med kryddorna i 15 minuter.
Sila och häll upp på glas, låt kanelstången vara kvar i glaset.

Efter att ha spenderat lördagen flängandes hit & dit i bil samt slavat i köket med att koka chutney, chilisås och baka lussebullar smakar det riktigt bra med en varm kryddad cider.
I efterhand inser jag att jag har varit lite feg med kryddningen, eller åtminstone kunde ha krossat kryddorna lätt i en mortel innan koket.

Sockret behövdes definitivt. Istället för en äppelsyrlig skapelse lyfter nu kryddorna med en lätt men inte sliskig sötma i botten. Kanel passar lika bra som alltid tillsammans med äpplen. Kardemumman anas i bakgrunden, men jag tvivlar på att jag skulle ha plockat den om jag inte visste vilka kryddor som ingått. Pomeransen är svår att skilja från ciderns naturliga sötma, men kryddnejlikan sitter där. Doften präglas föga förvanande mest av alkoholångor och äpple.
3-

Summa summarum ett halvdant resultat som kunde ha varit roligare om jag tagit mig 30 sekunders extra jobb på förberedelserna men julstämningen infann sig definitivt, i synnerhet tillsammans med de nybakta lussebullarna.

Mörker, Midvinternattens Mörker

Dagens öl är Midvinternattens Mörker från Sigtuna Brygghus. Rödaktig färg med ett kaffefärgat skum, lagom kolsyrenivå men ett tunt skum som tyvärr inte håller speciellt länge. Doften är i klenaste laget men rymmer malt, kaffe och melass. Kroppen är kraftigare än doften och innehåller rostad malt, kaffe, melass, "julkryddor" (jag kan tyvärr inte vara mer specifik än så, de anas mest i bakgrunden. En anstrykning av alkohol men inte eldig. Eftersmaken består av kaffe, mörk sirap och torr humlebeska.
Det är inte en dålig öl, men den känns lite slätstruken. Enligt bryggeriets hemsida ska den innehålla kanel, muskot, pomerans, kryddnejlika och kardemumma så jag borde ha kunnat plocka någon av dem, men de kändes tyvärr för indistinkta för det. Det hade varit roligt om man hade vågat mer i styrkan på kryddningen.
3.

En klassiker vs En hemlagad version

Med den rubriken så förstår kanske den inbitne bloggföljaren att det är dags för inte bara den 2:a dubbeln i årets kalender, utan även den årliga "Mummornas Kamp"!

I den ena ringhörnan återfinns den sedvanliga trotjänaren, tillika den enda kommersiellt tillgängliga mumman: Falcon Julmumma. I det andra hörnet ses en återvändare från förra årets kalender, dagen till ära iförd nya kläder: SundbybergsSällskapets Hemblandade Mumma.

UTSEENDE:
Falcon Julmumma, FJ:
Gamla trotjänare bjuder sällan på överraskningar och det gäller även här.
Kastanjebrun klarfärg med ett ljust beige skum som ligger kvar länge.

SundbybergsSällskapets Hemblandade Mumma, SSHM:
En opak, mörkbrun chokladfärg med ett långlivat kaffefärgat skum som mer än gärna lämnar brysselspets efter sig.


DOFT:
FJ: Kraftig arom, söt, maltig, massor av kardemumma, en aning av kryddnejlika och kanel.

SSHM: Kraftig arom, enbär, kanel, kryddnejlika och kardemumma.


SMAK:
FJ: Medelstor kropp, söt, kryddig av kardemmumma och kanel. Humletorr finish som blandar sig med kryddorna. Långlivad.

SSHM:
Medelstor kropp, kryddig, enbär, kardemumma, kanel, kryddnejlika, en lätt ton av rostad malt. Endast en aning sötma eftersom det var kring en tredjedel sockerdricka enligt nedanstånde recept...

* 3,5 cl kryddad sprit (4 cl vodka med 2 hackade enbär, 3 kryddnejlikor, 1,5 krm malen kanel
och en bit pomeransskal aningen större än en lilfingernagel). Detta fick dra ca 72 timmar.
Jag siktade först på 24 timmar men Ödet ville annorlunda. Det kanske var bra...?
* 20 cl Carnegie-Starkporter
* 10-12 cl sockerdricka
Enligt mina beräkningar ger detta 2,5 cl ren sprit i 33,5-35,5 cl totalvolym, så någonstans mellan 7-7,5%.

En kryddig, torr avslutning som ligger kvar länge. Tyvärr så finns det en svag ton av kaffesump alldeles i slutet.
Den kunde ha varit aningen sötare, antingen genom en liten slatt sockerdricka till, en halv sockerbit utrörd i spriten eller kanske som jag först planerade: 2 cl portvin. Tyvärr upptäckte jag i sista stund att jag inte hade något portvin kvar, och sherryn stod i botten av lådorna med sprit i barskåpet.

Den är varken så söt eller så kryddastringent i avslutningen som förra årets hemkryddade och kryddnejlikan är inte lika dominant, men kryddningen är färskare vilket är bra, det ger ett fräschare, mer drickbart resultat.
En liten slatt porter i glaset när halva originalblandningen är uppdrucken ger en torrare, mer rostad smak vilket inte känns rätt. Inte så mycket pga. torrheten, utan pga. de rostade smakerna.

Att slå i ca 1 cl Mekong lyfter söman eftersom den mest liknar rom(*), men även alkoholhalten och kryddornas torrhet ökar betänkligt, nästan till 2007:ans nivåer.

När detta balanseras med 4-5 cl sockerdricka så återkommer den mjuka, runda kryddigheten, men den blir en smula sliskig. En slatt porter justerar detta men ger lite för rostade smaker. Svårigheten tilltar säkert i och med att alkoholhalten sjunker i glaset.

Den ursprungliga blandningen var den jag fastnade bäst för, och hade jag tillsatt 0,5 cl Mekong till denna hade den kanske blivit bättre, men jag gillade den skarpt redan som den var.


BETYG:
FJ: En gammal bekant, och man vet vad man får. Riktigt bra om man är karl nog att tåla sötman och kryddigheten samt har vett nog att inte para den med fel rätter på julbordet (sill och söta efterrätter). För den som upfyller dessa krav men inte vill ta sig omaket att krydda egen mumma är den ett bra val IMO.
5.

SSHM:
I mitt tycke är detta min bästa batch hittills. Bra balans mellan kryddorna, möjligen skulle pomeransen kunna ökas något, med risk för att få en beskare, torrare avslutning.
5+ Hemkryddad mumma äger slagfältet


Sådant som är värt att fundera på:
*Kanske lite rivet apelsinskal som får dra 10-15 min innan silning för lite citrustoner?
*Nykryddad sprit för mer arom, mindre astringens.
*Aningen portvin/cognac med en liten sockermängd för att höja sötma/alkoholhalt. Kan detta komma ifrån kaffesumpstonerna/de rostade inslagen? Mumma ska IMHO vara söt och kryddig snarare än porterchokladig eller stoutrostad. Carnegie Stark-Porter har använts länge och det borde inte finnas något skäl att experimentera med t.ex. den chokladiga Bath Festivity eller den mindre rostade Mariestads Porter.
*Alkoholhalten... sex till nio kanske t.o.m. tio procent? Var framhävs kryddaromen bäst utan att astringensen tilltar för mycket?

Med siktet inställt på nästa hemkryddade mumma.

(*) Mekong är framställt av sockerrör och liknar således mest en rom om man ser till det rent tekniska, men det hindrar inte att man kränger den som whiskey, eller (vilket åtminstone hände vid ett tillfälle 1979), som cognac.
Min morfar var stationerad som pilot i Bangkok under en tid och släkten hälsade på vid ett tillfälle. Efter en middag vill min far ha en whisky till kaffet medan morfar vill ha en cognac.

Kyparen nickar förstående, försvinner en stund och återkommer med en flaska vars innehåll han slår i min fars glas. När han sedan gör en ansats att hälla upp ur samma flaska till min morfar är de snabba nog att hinna stoppa honom.

När de pekar på min fars glas och säger:
-Whiskey.
så svarar kyparen
-Yes.

När de sedan pekar på morfars glas och säger:
-Cognac.
så svarar kyparen
-Ah! Yes.
...och sträcker fram samma flaska igen för att slå i glaset.

Go figure!

Champagneöl och lagerrensning

Nyårsafton och sista luckan på kalendern.
Jag passade dessutom på att plocka upp lite godsaker från källaren så de får slinka med på ett hörn.

Först ut på arenan blev inget mindre (på alla sätt och vis) än Ch'ti Blonde.
Den något besvärliga utformningen med en lång smal hals på en magnumflaska krävde att jag plockade ut en hylla ur kylen, men vad gör man inte för att få en kall öl.

Ljust gyllene med ett vitt skum som påminner om vispad äggvita, extremt hållfast. Medelstor doft, svår att placera, källaraktig, påminner om Leffe Blond på storflaska
Medelfyllig, lättdrucken, maltig, kandisocker, smågodis.
Överraskande besk avslutning med ett litet bett av metall. Kort eftersmak, men jag tar gärna en klunk till för att råda bot på det.

Gissningsvis är den mycket fräschare & fruktigare i vanliga fall. Flaskan inhandlades i Köpenhamn sommaren 2005 och hade gått ut redan då, men till det facila priset av 1:- kunde jag inte motstå den
5-.


Flaska #2 blev en Liefman's Frambozen.
F*n vet hur de har fått på korken men den satt ganska snett itryckt. Hur som helst så var det inget som helst fel på tätheten.

Brunröd färg med lite jästgrumling och ett rosafärgat skum. med tanke på att ölen är bryggd med 12,5% hallonsaft så är det knappast förvånande, ej heller den kraftiga hallondoften med en lite syrlig ton.

Medelstor kropp, hallon, söt, påminner lite om hallonsaft men inte så att den blir sliskig, det finns tillräckligt med syra för att motverka det.
Syran utgör även all torrhet i slutet, humlen har förmodligen hållts väldigt låg i ölen.
5.





Nästa öl blev en ur det gamla gardet: Lindeman's Lambic 1996.
Skärpan blev i sämsta laget, men det var flaska 778 av 1042.

Mörkt gyllengul, disig. Väldigt låg kolsyrehalt, nästan inget skum alls bildas, det ligger bara som en tunn hinna på ytan, men det som finns ligger däremot kvar länge och väl.

Medelstor doft av källare, stall, syra och kandisocker.
En lätt kropp med massor av mjölksyra. Ingen humle någonstans, bara massor av syra som står för såväl smak som torrhet. Långlivad smak, men jag saknar komplexiteten hos en gueuze i form av källare, ekfat, stall och allt vad man brukar finna.
Här känns det bara en smula platt och tråkigt.

Trist men sant, ölen har (troligen) sina glansdagar bakom sig.
3+


Sist ut och konstigt nog alldeles i tid till tolvslaget blev ingenting mindre än Deus Brut des Flandres Cuvée Prestige 2006, som var den öl som fanns bakom dagens lucka i kalendern.

Klar, blekt gyllene med en obscent hög CO2-halt, korken behövde inte mycket motivation för att hoppa ur flaskan trots att den flyttades från kylen till frysen en timme innan den öppnades.
Vitt, ganska hållfast skum, på det hela taget var det ingen större skillnad mot att hälla upp skumpa annat än att skummet dröjde sig kvar längre.

En kraftig arom fylld av pomerans, kardemumma och andra mer ospecificerade julkryddor.
Stor kropp med massor av kolsyra som ger den en riktigt moussig munkänsla. Kryddig (kanel-kardemumma-amalgamering, pomerans), söt men inte från restsocker, citrusbeska, alkohol, eldig, metallisk men inte den sedvanliga typen från humle, mer som en kraftig citrusbeska.
En torr avslutning som kraftigt påminner om vitt vin/champagne.

Eftersmaken ligger kvar länge, främst i form av citrus och kryddor, men även lite vitt vin.
Fascinerande, udda, underlig.

Som av en händelse fanns det lite lambic kvar, och efter deusen så försvann all syra från den som genom ett trollslag, och smaken blev mer kandisocker och malt. Efter en stund när deusen blev varmare så försvann effekten och lambicsyran kom åter som ett skott på posten.

Jag är lite kluven i betygsfrågan. Det är definitivt en speciell, för att inte säga säregen, öl som tillverkas i liten upplaga, men dessa faktorer i sig är inga som helst grunder för ett bra betyg, bara ett högt pris.
Smaken är fullt drickbar och smakbrytningen som först fick mig att tänka i banorna mot engelsk apelsinmarmelad och kardemumma (om än inte á la Falcon Julmumma) var rätt häftig, i synnerhet i kombination med de senare vittvins-/champagnetonerna.

När ölen blev varmare var den dock inte lika häftig, citrusbeska tog överhanden, och tyvärr verkar det som om man bör vara fler än två att dela på en flaska, alternativt dricka den snabbare än vad vi gjorde.
På det hela taget känns det som en lite överskattad öl, även om den är bra
4-.

En klassiker vs hemlagat

Det är dags för den 6:e dubbeln: Falcon Julmumma vs hemkryddad, egenblandad mumma.

Falcon Julmumma är vackert rödbrun i färgen, med ett hållfast, krämigt kaffefärgat skum.
Den medelstora doften domineras av kardemumma, men man kan ana ett svagt inslag av kanel i det hela.
En medelfyllig kropp gör sitt bästa för att trycka in så mycket kardemummasmak som möjligt men kanelen lyckas ta sig igenom mot slutet. Kryddorna dominerar ölen helt (föga förvånande) och humlen kommer fram först i den sista torrheten, men även den domineras av kryddorna.

FJ är en speciell öl, men jag gillar den starkt. Jag kan dock inte låta bli att fundera på om de försökt/försöker göra den mer publikfriande, den känns mindre söt och aningen mindre kryddig än tidigare år.
Därmed blir betyget "bara" 5-, ty det är fortfarande en bra öl.


Hemkryddad mumma blandar jag på följande vis: (i ett pintglas)
*ca 5 cl smaksatt vodka (se nedan)
*Toppa upp resten av glaset med lika delar Carnegie Stark-Porter och Sockerdricka.
Möjligen kan man öka mängden läsk en aning för att öka sötman, men risken är att det slår över och blir "läskigt" (pun fully intended). Bättre är i så fall att röra ut en sockerbit i vodkan.

För att krydda vodkan använder jag följande ungefärliga mått till 35 cl:
*kryddnejlikor, 20 st
*kardemumma, 1 tsk
*kanelstänger, 2 st
*enbär, 10-12 st

Till årets blandning hade hälften av spriten stått över kardemummakärnor ca 15-20 st i flaskan, sedan förra julen.

En gyttjebrun, grumlig färg med ett ymnigt skummande. Ett stort glas eller försiktig upphällning á la veteöl anbefalles. Skumfärgen är brunaktig med såväl mörkare som ljusare fläckvisa skiftningar. Extremt hållfast, sjunker så sakteliga ihop till vad som liknar vispad äggvita.

En kraftig doft av kryddor, kanel dominerar men man känner även nejlikor och enbär. Medelfyllig kropp, söt, kryddig med kanel i främsta rummet följt av nejlika och kardemumma sida vid sida och enbär som rundar av det hela.
Avslutningen är helt och hållet kryddig torrhet med kanelen som påläggskalv, lite nejlika följt av kademumma kommer fram. En riktigt långlivad, för att inte säga seglivad, eftersmak.

Kryddigheten, eller för att vara riktigt ärlig: Kanelen och dess astringens (nästan lite tanninlik) verkar ha spikat fast sig vid gom & smaklökar. Riktigt smaskens, och en nästan diametralt motsatt upplevelse mot Falcon Julmumma.
Att dricka den efter hemkryddat känns inte direkt platt eftersom sötman och kryddigheten, där med kardemumman i nästan ensamt majestät, finns kvar men efter den torra kanelastringensen upplever jag beskan i FJ mycket tydligare.
Det är inte så att det stör på något sätt, utom att jag möjligen upplever den som aningen tunnare i kroppen, men en egenkryddad mumma har fler dimensioner, eller åtminstone en jämnare fördelning mellan dem.
Betyget blir solklara 5+.

En kort uträkning av alkoholstyrkan räknat på följande:
*5 cl vodka, 40%
*45 cl totalvolym
*lika delar porter & sockerdricka
ger i runda slängar lite mer än 7% vid 40 cl, ca 6% vid en pint.