Fatlagrat vaniljmonster

Dan före dan före dan och slumpen väljer ut Brewers' Reserve från Fuller's, en skapelse som lagrats på 30-åriga Single Malt-fat i inte mindre än 500 dagar.

Klar, ljus bärnstensfärg med ett ljust, krämigt skum som ligger kvar länge. Den kraftiga doften bjuder på maltighet, vinös sötma, vanilj, ek, kola och en väldigt avlägsen ton av rökighet i slutet.

Kroppen är medelstor, men med en klar lutning åt det tunnare hållet, whisky, malt, sötma, vanilj, kryddig humle och en torr avslutning. Den är torr nog för att väga upp all sötma från restsocker och vanilj samtidigt som den aldrig blir metallisk, men tyvärr så kommer vaniljtonerna tillbaka i eftersmaken och ger ölet ett lite lätt sliskigt intryck.

Det är en OK öl, men inte mycket mer, även om jag gillar den bättre än Innis & Gunns ekfatslagrade skapelse som lagras i 30 dagar eller så.
Fuller nyttar å andra sidan 30 år gamla fat, så jag förstår tiden och att vaniljtonerna blir mildare, men jag har alltjämt svårt för dem, samt att ölets något tunna kropp ger ett lite lätt vattnigt intryck efter ett tag vilket mest ger känslan av en vaniljsmakande pilsner. Väldigt drickbar, men som sagt en smula på den sötsliskiga sidan.
3+

En klassiker vs En hemlagad version

Med den rubriken så förstår kanske den inbitne bloggföljaren att det är dags för inte bara den 2:a dubbeln i årets kalender, utan även den årliga "Mummornas Kamp"!

I den ena ringhörnan återfinns den sedvanliga trotjänaren, tillika den enda kommersiellt tillgängliga mumman: Falcon Julmumma. I det andra hörnet ses en återvändare från förra årets kalender, dagen till ära iförd nya kläder: SundbybergsSällskapets Hemblandade Mumma.

UTSEENDE:
Falcon Julmumma, FJ:
Gamla trotjänare bjuder sällan på överraskningar och det gäller även här.
Kastanjebrun klarfärg med ett ljust beige skum som ligger kvar länge.

SundbybergsSällskapets Hemblandade Mumma, SSHM:
En opak, mörkbrun chokladfärg med ett långlivat kaffefärgat skum som mer än gärna lämnar brysselspets efter sig.


DOFT:
FJ: Kraftig arom, söt, maltig, massor av kardemumma, en aning av kryddnejlika och kanel.

SSHM: Kraftig arom, enbär, kanel, kryddnejlika och kardemumma.


SMAK:
FJ: Medelstor kropp, söt, kryddig av kardemmumma och kanel. Humletorr finish som blandar sig med kryddorna. Långlivad.

SSHM:
Medelstor kropp, kryddig, enbär, kardemumma, kanel, kryddnejlika, en lätt ton av rostad malt. Endast en aning sötma eftersom det var kring en tredjedel sockerdricka enligt nedanstånde recept...

* 3,5 cl kryddad sprit (4 cl vodka med 2 hackade enbär, 3 kryddnejlikor, 1,5 krm malen kanel
och en bit pomeransskal aningen större än en lilfingernagel). Detta fick dra ca 72 timmar.
Jag siktade först på 24 timmar men Ödet ville annorlunda. Det kanske var bra...?
* 20 cl Carnegie-Starkporter
* 10-12 cl sockerdricka
Enligt mina beräkningar ger detta 2,5 cl ren sprit i 33,5-35,5 cl totalvolym, så någonstans mellan 7-7,5%.

En kryddig, torr avslutning som ligger kvar länge. Tyvärr så finns det en svag ton av kaffesump alldeles i slutet.
Den kunde ha varit aningen sötare, antingen genom en liten slatt sockerdricka till, en halv sockerbit utrörd i spriten eller kanske som jag först planerade: 2 cl portvin. Tyvärr upptäckte jag i sista stund att jag inte hade något portvin kvar, och sherryn stod i botten av lådorna med sprit i barskåpet.

Den är varken så söt eller så kryddastringent i avslutningen som förra årets hemkryddade och kryddnejlikan är inte lika dominant, men kryddningen är färskare vilket är bra, det ger ett fräschare, mer drickbart resultat.
En liten slatt porter i glaset när halva originalblandningen är uppdrucken ger en torrare, mer rostad smak vilket inte känns rätt. Inte så mycket pga. torrheten, utan pga. de rostade smakerna.

Att slå i ca 1 cl Mekong lyfter söman eftersom den mest liknar rom(*), men även alkoholhalten och kryddornas torrhet ökar betänkligt, nästan till 2007:ans nivåer.

När detta balanseras med 4-5 cl sockerdricka så återkommer den mjuka, runda kryddigheten, men den blir en smula sliskig. En slatt porter justerar detta men ger lite för rostade smaker. Svårigheten tilltar säkert i och med att alkoholhalten sjunker i glaset.

Den ursprungliga blandningen var den jag fastnade bäst för, och hade jag tillsatt 0,5 cl Mekong till denna hade den kanske blivit bättre, men jag gillade den skarpt redan som den var.


BETYG:
FJ: En gammal bekant, och man vet vad man får. Riktigt bra om man är karl nog att tåla sötman och kryddigheten samt har vett nog att inte para den med fel rätter på julbordet (sill och söta efterrätter). För den som upfyller dessa krav men inte vill ta sig omaket att krydda egen mumma är den ett bra val IMO.
5.

SSHM:
I mitt tycke är detta min bästa batch hittills. Bra balans mellan kryddorna, möjligen skulle pomeransen kunna ökas något, med risk för att få en beskare, torrare avslutning.
5+ Hemkryddad mumma äger slagfältet


Sådant som är värt att fundera på:
*Kanske lite rivet apelsinskal som får dra 10-15 min innan silning för lite citrustoner?
*Nykryddad sprit för mer arom, mindre astringens.
*Aningen portvin/cognac med en liten sockermängd för att höja sötma/alkoholhalt. Kan detta komma ifrån kaffesumpstonerna/de rostade inslagen? Mumma ska IMHO vara söt och kryddig snarare än porterchokladig eller stoutrostad. Carnegie Stark-Porter har använts länge och det borde inte finnas något skäl att experimentera med t.ex. den chokladiga Bath Festivity eller den mindre rostade Mariestads Porter.
*Alkoholhalten... sex till nio kanske t.o.m. tio procent? Var framhävs kryddaromen bäst utan att astringensen tilltar för mycket?

Med siktet inställt på nästa hemkryddade mumma.

(*) Mekong är framställt av sockerrör och liknar således mest en rom om man ser till det rent tekniska, men det hindrar inte att man kränger den som whiskey, eller (vilket åtminstone hände vid ett tillfälle 1979), som cognac.
Min morfar var stationerad som pilot i Bangkok under en tid och släkten hälsade på vid ett tillfälle. Efter en middag vill min far ha en whisky till kaffet medan morfar vill ha en cognac.

Kyparen nickar förstående, försvinner en stund och återkommer med en flaska vars innehåll han slår i min fars glas. När han sedan gör en ansats att hälla upp ur samma flaska till min morfar är de snabba nog att hinna stoppa honom.

När de pekar på min fars glas och säger:
-Whiskey.
så svarar kyparen
-Yes.

När de sedan pekar på morfars glas och säger:
-Cognac.
så svarar kyparen
-Ah! Yes.
...och sträcker fram samma flaska igen för att slå i glaset.

Go figure!