Tretton? Otur? Icke då..

Givetvis är det 13th från Stone Brewing Company det handlar om.

En portvinsliknande, skimmrnade rubinröd färg med ett kraftigt och långvarigt skum.
Den kraftiga doften formligen svämmar över av blommig humle och humleoljor. En stor kropp med smaker som bränt socker, blommig och kryddig humle och en rejäl humlebeska som trots intensiteten aldrig blir metallisk. En sirapslik sötma blommar upp när ölen blir varmare, men tack vare humlen blir den aldrig dominerande men humlen dämpas så klart en aning. Alkoholanstruken och värmande. Komplex men även en smula knuten i glaset, ölen vill inte riktigt glänta på dörren till alla sina hemligheter.

En torr avslutning och lång eftersmak men synd att den knöt sig i glaset. En väldigt bra öl trots detta.
4+

Fatlagrat vaniljmonster

Dan före dan före dan och slumpen väljer ut Brewers' Reserve från Fuller's, en skapelse som lagrats på 30-åriga Single Malt-fat i inte mindre än 500 dagar.

Klar, ljus bärnstensfärg med ett ljust, krämigt skum som ligger kvar länge. Den kraftiga doften bjuder på maltighet, vinös sötma, vanilj, ek, kola och en väldigt avlägsen ton av rökighet i slutet.

Kroppen är medelstor, men med en klar lutning åt det tunnare hållet, whisky, malt, sötma, vanilj, kryddig humle och en torr avslutning. Den är torr nog för att väga upp all sötma från restsocker och vanilj samtidigt som den aldrig blir metallisk, men tyvärr så kommer vaniljtonerna tillbaka i eftersmaken och ger ölet ett lite lätt sliskigt intryck.

Det är en OK öl, men inte mycket mer, även om jag gillar den bättre än Innis & Gunns ekfatslagrade skapelse som lagras i 30 dagar eller så.
Fuller nyttar å andra sidan 30 år gamla fat, så jag förstår tiden och att vaniljtonerna blir mildare, men jag har alltjämt svårt för dem, samt att ölets något tunna kropp ger ett lite lätt vattnigt intryck efter ett tag vilket mest ger känslan av en vaniljsmakande pilsner. Väldigt drickbar, men som sagt en smula på den sötsliskiga sidan.
3+