Det har blivit dags för den åttonde luckan. Där döljer sig inget mindre än Einbeckers Winter bock.

Ur flaskan doftar den minst sagt skumt för att inte säga ljuvligt. Blåmögelost blandat med svettiga sockor (i en positiv bemärkelse!), skaldjur och saltstänkt hav. I glaset är den fortsatt kraftig men blygsammare och med mer förväntade toner som malt, sötma och alkohol.

Färgen är mörk bärnsten med en röd ton och ett benvitt skum som ligger kvar länge.

Stor kropp, söt, vinös, maltig, alkohol, värmande, humle med lite bitande metall som sedan lägger sig, rostad malt, kola, bränt socker. En närmast försiktig torrhet som aldrig blir metallisk, långlivad tillsammans med kolatoner och bränt socker.

Rik på smak och dofter, en riktig berg-och-dalbana, på gott och ont. Det samlade betyget blir en välcementerad 4:a.

Tretton? Otur? Icke då..

Givetvis är det 13th från Stone Brewing Company det handlar om.

En portvinsliknande, skimmrnade rubinröd färg med ett kraftigt och långvarigt skum.
Den kraftiga doften formligen svämmar över av blommig humle och humleoljor. En stor kropp med smaker som bränt socker, blommig och kryddig humle och en rejäl humlebeska som trots intensiteten aldrig blir metallisk. En sirapslik sötma blommar upp när ölen blir varmare, men tack vare humlen blir den aldrig dominerande men humlen dämpas så klart en aning. Alkoholanstruken och värmande. Komplex men även en smula knuten i glaset, ölen vill inte riktigt glänta på dörren till alla sina hemligheter.

En torr avslutning och lång eftersmak men synd att den knöt sig i glaset. En väldigt bra öl trots detta.
4+

Konsten att gå i dvala på upploppet.

Tre dagar kvar på kalendern och den goda fén (aka slumptalsgeneratorn i Excel) har välsignat mig med Hibernation Ale från Great Divide Brewing Company, samma bryggeri som producerar Yeti Imperial Stout.

Klar, nästintill förföriskt rubinröd, med ett ljust kaffefärgat, extremt hållfast skum.
Kraftig arom. Malt, söt, alkohol, gräsig humle, vinös, alkohol, lite lösningsmedel, bränt socker, lättrostad malt, hö. Komplex.

Stor kropp, söt, alkohol, lite eldig, lösningsmedel, peppar, hö, en antydan till torkad frukt.
Den avslutande beskan är, som vanligt för Great Divide, kraftig och metallisk. Den är dock inte alls så tungdräpande metallisk som 2006 års upplaga.
Måhända är jag en smula avtrubbad efter ölkalendern, måhända har det hänt något på vägen, kanske det är ett måndagsexemplar.

Hur som helst så har jag tio flaskor i källaren och det ska bli riktigt kul att se hur de utvecklas.
Nu märker Great Divide inte flaskorna med längre bäst-före-datum än nov. 2008, men jag kan definitivt tänka mig att ta en Hibernation eller två till kräftorna i höst och lite därimellan, samt slänga in en flaska i nästa års kalender.

Eftersmaken är det inget som helst fel på, den ligger som en bombmatta i munnen, riktigt länge.
Betyget blir 5-.