Det är roligt att synda

Idag bjuds det på intet mindre än Péché Mortel från Kanadensiska bryggeriet Dieu du Ciel som spottar ur sig bra öl till synes på löpande band. Trogna läsare minns den från kalendern 2008 då deras Solstice d'Hiver fanns med.

Deras vana trogen när det gäller minst sagt udda men slagkraftiga namn så betyder ölets namn "Dödssynd".

Kolsvart till färgen, endast en liten aning rött skymtar när glaset hålls tätt intil en stark spotlight. Ett kaffefärgat skum som ligger kvar i glaset extremt länge.

Doften är lika kraftig som färgen och bjuder på nymalet kaffe, mörk choklad, rostad malt, vinös sötma, en blygsam aning körsbär och en ack så svag ton av kaffesump i slutet.

Som väntat så har ölet en stor kropp. Sötma, rostad malt, massor av kaffe och mörk choklad. Bänd men aldrig frän & syrlig i smaken, utan alltjämt rund och mjuk. En väldigt torr humleavslutning med ett förvånansvärt litet inslag av metall med tanke på alkohol och sötma som ska motas i gring av humlen. En fruktig, lätt syrlig smak anas mitt i alltihop, inte riktigt körsbär men inte syrlighet från rostad malt heller. Värmande men aldrig eldig.

Långlivad eftersmak av kaffe och mörk choklad och den städse närvarande torrheten från humlen.
5+
De har lyckats igen. Smakrikt, fylligt, alkoholstarkt på 9,5% men väl avvägt och aldrig att det slår över i storhetsvansinne som en amerikansk triple extra super hopped double espresso double IPA.

Giganternas kamp

Timman är slagen för lucköppningen den 27:e. Resultatet blir Slottskällans Imp. Stout vs. N:O Imp Stout, kalenderns 5:e och sista dubbel. Uppsala mot Norrköping, två svenska mikrobryggerier med mer än 10 år på nacken och ett sortiment med bra spridning och av hög klass. I sanning en giganternas kamp.

Nils Oscar Imperial Stout, 330 ml flaska, 7%
Slottskällans Imperial Stout, 330 ml flaska, 9%

Tärningen är kastad, det finns ingen återvändo...

UTSEENDE:
Nils Oscar (N:O): Kolsvart, även mot en lampa. Inga spår av jäst i flaskan och de allra sista dropparna är klara med en lampa bakom. Ett tunt kaffefärgat skum med OK varaktighet.

Slottskällans (SB): Kolsvart men rubinröd mot en lamp. Tydlig bottensats av jäst i flaskan. Kaffefärgat skum, OK varaktighet.


DOFT:
N:O : Medelstor doft, hårdrostad malt, mörk choklad, kaffe, fikon. Verkar en smula knuten. För kall? 15 minuters väntan i glaset ger inte mer än lite mörkt rågbröd och vore den för kall hade jag hoppats på mer än så.

SB: Medelstor doft i glaset men märkbar så snart kapsylen är av. Maltig, hårdrostad malt, söt, alkohol, mörk sirap.


SMAK:
N:O : Medelfyllig, hårdrostad malt, mörk choklad, lätt bränd, kaffee, väldigt torr finish lite metallisk. Eftersmaken är rostad malt med choklad som ligger kvar en stund.

SB: Stor kropp, maltig, söt från både alkohol och restsocker, vinös, karamellig sötma, nästan chokladfudge, kaffe. Torkad frukt, plommon, fikon. Viskös och tycks lägga sig som en film i munnen. En torr avslutning som motar all sötma effektivt, lätt metallisk. Eftersmaken av rostad malt, choklad och kaffe återföljs av torkad frukt.


BETYG:
N:O :3
Det är ingen dålig öl, men ingenting utöver det vanliga heller. Avsaknaden av jäst gör mig lite fundersam, men med tanke på att Samichlaus ändrar sig på fem år (dock med dubbla alkoholhalten) så kanske man ska lägga undan en flaska eller fem? Bäst Före november 2014.

SB: 5-
Riktigt bra redan nu, ett par pinnhål även Nils Oscar på skalan. Det vore spännande att se hur den utvecklar sig över tiden, den har såväl smaker som socker och jäst att arbeta med, så det kommer definitivt hända saker. Bäst Före 2018, vecka 21 (troligen för att de sätter fram dem tio år).

Espressokaffe, frestelser och en bonusöl

Turen har kommit till Nils Oscar Coffe Stout.

Om någon tycker att det är mörkt ute på kvällarna så här års så titta djupare i ett glas Coffe Stout från N:O... här snackar vi svart som synden, och inte en strimma av rött ens när man håller den mot en lampa. Skapelsen kröns av ett ljust kaffefärgat, långlivat skum.

Doften sköljer över en som en ljuv dröm. Snålvattnet rinner till när man påminns om doften av en dubbel espresso där man just rört ner sockret. Kaffearomen är inte bara näst intill allenarådande, den är även väldigt ren och lätt. Inga störande inslag av hårdrostade kantiga, lätt syrliga malttoner eller gammal kaffesump, bara ren och härlig espressoarom. Helt enkelt antitesen till Bath Festive Ale.

Espressokaffe visar sig senare vara en helrätt beskrivning. Den uppmärksamme läsaren ser, med viss svårighet, att det står "Rwanda Gatsinga" på etiketten. Man har helt enkelt haft i espresso i ölet, och kaffet har bryggts på bönor från Gatsinga Estate i Rwanda.

Kroppen är förvånansvärt lätt, jag hade väntat mig lite mer sötma som motvikt mot allt kaffe. Det är dock fortsatt frågan om ren espressosmak, och kaffesumpstonerna lyser med sin frånvaro. En lätt chokladton som påminner om chokladdoppade kaffebönor smyger sig in samtidigt som efterbeskan tar allt större plats i smaken. Först mot slutet anar jag lite kaffesump, men vad som dröjer sig kvar i munnen tillsammans med en väl avvägd efterbeska är alltjämt rena kaffetoner med inslag av mörk choklad.
4+

Efter dagens öl bar det sig inte bättre än att jag högg in på en Chunky Monkey, MMm mmmm...
"Yield to temptation ... it may not pass your way again."
-- Robert A. Heinlein



Bonusölen då?
Jag förlänades en halvliter "Jul(itta) Ale" av Svarta Hinkens Badrumsbryggeris bryggmästare, frilanskonsult och tillika ägare. När han går på Stockholms gator som en helt vanlig man kallar han sig Per-Erik.

Ljus, lite lätt disig med riktigt låg kolsyrehalt som det anstår en sann real ale. Humlesorten (sorterna?) från genbanken i Julitta bidrar med friska, fräscha fruktiga toner, lite inslag av citrus mellan varven. Lätt kropp, fruktig, humlearomatisk med en torr finish.
Så här i efterhand ångrar jag att jag inte hade modet att pytsa i bara en aning socker för att höja kolsyran lite.

Dark dreams are made of this

Lucka #4 döljer inget mindre än Festivity Ale från brittiska Bath Ales. Den lanserades inte som en julöl utan var en nyhet i Bolagets novemberlansering. (Jul-)haren på etiketten gör att den platsar i kalendern ändå.

En mörk mahognyfärg utvecklar synnerligen lite av ett ljust kaffefärgat skum trots en väldigt generös slagning av ölet. Doften är kraftig och fylld till brädden av mörk choklad och sötma som pendlar mellan malt, kola och rom.

Smaken gör en inte besviken utan bjuder på mer mörk choklad, malt och en förvånansvärt timid och återhållen humle. Efterbeskan tar så sakteliga mod till sig och det blir en jämn kamp mellan humletorrhet och rostade maltsmaker och mörk choklad.
Den låga kolsyrehalten tillsammans med den sammetslena chokladen och den totala frånvaron av kantiga kaffearomer gör detta till en högst smakrik och drickbar porter, lätt men ändå full av smaker. Min första gissning var att ölen snarare låg kring 4-4,3% än de faktiska 5 som etiketten avslöjar. Betyget blir 5-.

Det är skönt att se någon som vågar låta chokladen ta kommandot istället för att försöka slå sig in på stoutspåret.

Det finns fortfarande många flaskor kvar på Bolaget. Därför lurar jag på att testa ölen till lite lamm med mintsås samt lagring av ett par flaskor till påsk.

"Underlig" var ordet

Dagens öl är Underlig Jul från norska Nøgne Ø.

Mycket mörkt brun färg med en lätt röd ton, den ser nästan svart ut vid första anblicken. Första slatten är klar, men det finns rejält med jäst i botten på flaskan, men inte fullt så mycket som i den flaska jag provade 2005. Skummet är kaffefärgat och långlivat.

Medelstor doft med päron, lösningsmedel och mörk choklad. Första intrycket är att det är något konstigt med den, men jag kan inte sätta fingret på vad. Allt eftersom den värms upp i glaset så avtar (och till slut försvinner) lösningsmedlet och kanel dyker upp i smakbilden.

Medelfyllig, söt från restsötma/alkohol, hårdrostad malt och mörk choklad. MYCKET humle som kastar sig obarmhärtigt över smaklökarna, men inte som smakhumle utan som grundbeska. Väldigt torr avslutning, riktigt metallisk.

Mitt bestående intryck är att ölen är underlig (ingen falsk marknadsföring här inte). Jag har svårt att sätta fingret på vad det är om gör det, men en gissning är att kryddorna som tydligen ingår*, om de inte upplevs som separata smaker utan bara ligger delvis maskerade bakom t.ex. den mörka chokladen kan jag tänka mig att det stör sinnet en smula.

* Man har listat Maris Otter (vilket oftast betyder Pale Ale), Münchner-, karamell- och chokladmalt, Chinook- och Cascadehumle, 4 kryddor (ospecificerade) och engelsk alejäst samt Grimstadvatten.
Betyget blir blott en 2:a, den ingående innehållsdeklarationen till trots