Porter från andra sidan Pölen

Idag blev det Anchor Porter som gick under öppnaren.

En nära nog kolsvart öl (som blir vackert rubinröd när man håller den mot en lampa). Det långlivade skummet är kaffefärgat.

En kraftig doft bjuder på toner av roquefort/blåmögelost, hårdrostad malt, kaffe, choklad och en antydan av röda druvor.
Medelfyllig kropp, rostade maltsmaker och en ton av druvor. Torr humleavslutning som aldrig blir metallisk. Kvar ligger smaker av kaffe, choklad och de rostade maltsmakerna utan syrligt brända toner.

Mmmmm... det här är en riktigt bra porter även om den gärna får vara snäppet mindre rostad i tonen, men det är inget jag hänger läpp över.
5-

Giganternas kamp

Timman är slagen för lucköppningen den 27:e. Resultatet blir Slottskällans Imp. Stout vs. N:O Imp Stout, kalenderns 5:e och sista dubbel. Uppsala mot Norrköping, två svenska mikrobryggerier med mer än 10 år på nacken och ett sortiment med bra spridning och av hög klass. I sanning en giganternas kamp.

Nils Oscar Imperial Stout, 330 ml flaska, 7%
Slottskällans Imperial Stout, 330 ml flaska, 9%

Tärningen är kastad, det finns ingen återvändo...

UTSEENDE:
Nils Oscar (N:O): Kolsvart, även mot en lampa. Inga spår av jäst i flaskan och de allra sista dropparna är klara med en lampa bakom. Ett tunt kaffefärgat skum med OK varaktighet.

Slottskällans (SB): Kolsvart men rubinröd mot en lamp. Tydlig bottensats av jäst i flaskan. Kaffefärgat skum, OK varaktighet.


DOFT:
N:O : Medelstor doft, hårdrostad malt, mörk choklad, kaffe, fikon. Verkar en smula knuten. För kall? 15 minuters väntan i glaset ger inte mer än lite mörkt rågbröd och vore den för kall hade jag hoppats på mer än så.

SB: Medelstor doft i glaset men märkbar så snart kapsylen är av. Maltig, hårdrostad malt, söt, alkohol, mörk sirap.


SMAK:
N:O : Medelfyllig, hårdrostad malt, mörk choklad, lätt bränd, kaffee, väldigt torr finish lite metallisk. Eftersmaken är rostad malt med choklad som ligger kvar en stund.

SB: Stor kropp, maltig, söt från både alkohol och restsocker, vinös, karamellig sötma, nästan chokladfudge, kaffe. Torkad frukt, plommon, fikon. Viskös och tycks lägga sig som en film i munnen. En torr avslutning som motar all sötma effektivt, lätt metallisk. Eftersmaken av rostad malt, choklad och kaffe återföljs av torkad frukt.


BETYG:
N:O :3
Det är ingen dålig öl, men ingenting utöver det vanliga heller. Avsaknaden av jäst gör mig lite fundersam, men med tanke på att Samichlaus ändrar sig på fem år (dock med dubbla alkoholhalten) så kanske man ska lägga undan en flaska eller fem? Bäst Före november 2014.

SB: 5-
Riktigt bra redan nu, ett par pinnhål även Nils Oscar på skalan. Det vore spännande att se hur den utvecklar sig över tiden, den har såväl smaker som socker och jäst att arbeta med, så det kommer definitivt hända saker. Bäst Före 2018, vecka 21 (troligen för att de sätter fram dem tio år).

En tung julklassiker

Här kommer då en sen men efterlängtad uppdatering för självaste dagen J som i julafton. Luckan den 24:e visade på Nils Oscar Julöl 2008, och jag klagar inte över det.

En djupt rödbrun färg utan antydan till jäst, som kröns av ett ljust kaffefärgat, krämigt, långlivat skum.
Den kraftiga doften är fylld av rostad malt, mörk sirap, färskmalet kaffe och kanel.

Ölet har en stor kropp, maltig med en mycket restsocker. Hårdrostade malttoner, en lite lätt brändhet, kryddig av kanel och ett inslag av choklad som växer vartefter ölet blir varmare i glaset. Jag tycker det get ett tämligen sött intryck innan efterbeskan kommer loss. Lång torrhet med en mild rostad malt i eftersmaken.

Väldigt drickbar och smakrik, men tyvärr kommer jag inte riktigt ifrån det söta intrycket.
2008 års version är i mitt tycke inte fullt så söt som förra årets, men den har heller inte på långa vägar samma komplexitet i doft och smak vilket drar ner betyget ytterligare ett par pinnhål.
4-