En storslagen öl... i år också

Till att börja med får jag revidera min uppfattning om att 13 inte skulle vara otursförföljt. Idag när jag hade fotograferat ölen och skulle ladda över den med kortläsaren möttes jag av meddelandet att kortet inte var formaterat.

Fyra timmar senare efter att ha surfat efter en lösning och testad lite möjligheter så har 520 bildet räddats (samtliga på kortet) och jag har insett att min kortläsare strular. Använder jag USB-anslutningen från kameran fungerar dock allting smärtfritt, så det finns ingen anledning att fasa för en kalender utan bilder.

Tråkigt besked nummer två är att vare sig Anders eller Fredrik kommer köra en kalender i år pga tidsbrist. Förhoppningsvis kommer de köra åtminstone ett par öl när tiden så medger.
Ingen annan har anmält intresse heller så jag kör min kalender ensam i år. Tråkigt men sant och jag hoppas folk spottar i nävarna till nästa år. Över till dagens öl...

Som synes så är det Vertical Epic 090909 som har avverkats. Denna årliga skapelse (åtminstone 3 år till*) från Stone Brewing Company bryggs med nytt recept varje år och från de senare årens ljusare alster kommer man nu med en öl svart som synden. Inte ens när glaset hålls intill en spotlight kan jag ana en nyans av rött.

Skummet är kaffefärgat, krämigt och vansinnigt hållfast
Doften är kraftig med mörk choklad, kaffe, rågbröd och plommon. I smaken är det chokladen som står för fiolerna, där finns även mjuka, runda kaffetoner och en beska som känns mer som kakao än humle men som snart ska övergå i en torr avslutning. Den höga restsötman får en nytändning och bjuder på sig själv innan den nedkämpas av chokladen, kaffet och beskan som ingått ett triumvirat.

På det hela taget en överraskande chokladig öl. Även om jag hade väntat mig en del choklad med ledning av den mörka färgen så hade jag väntat mig minst lika mycket kaffe. Det här känns mest som kallmäskad chokladmalt. Riktigt smaskigt. Oavsett hur man har ordnat till det så är det ett starkt jobb. Bravo! I sannerligen en storslagen öl, precis som 070707, och jag ser redan fram emot 101010.
5+


* Man började med epic-serien 020202, så årets upplaga är den åttonde i serien. Man kommer köra hela vägen fram till 121212

Porter från andra sidan Pölen

Idag blev det Anchor Porter som gick under öppnaren.

En nära nog kolsvart öl (som blir vackert rubinröd när man håller den mot en lampa). Det långlivade skummet är kaffefärgat.

En kraftig doft bjuder på toner av roquefort/blåmögelost, hårdrostad malt, kaffe, choklad och en antydan av röda druvor.
Medelfyllig kropp, rostade maltsmaker och en ton av druvor. Torr humleavslutning som aldrig blir metallisk. Kvar ligger smaker av kaffe, choklad och de rostade maltsmakerna utan syrligt brända toner.

Mmmmm... det här är en riktigt bra porter även om den gärna får vara snäppet mindre rostad i tonen, men det är inget jag hänger läpp över.
5-

En tung julklassiker

Här kommer då en sen men efterlängtad uppdatering för självaste dagen J som i julafton. Luckan den 24:e visade på Nils Oscar Julöl 2008, och jag klagar inte över det.

En djupt rödbrun färg utan antydan till jäst, som kröns av ett ljust kaffefärgat, krämigt, långlivat skum.
Den kraftiga doften är fylld av rostad malt, mörk sirap, färskmalet kaffe och kanel.

Ölet har en stor kropp, maltig med en mycket restsocker. Hårdrostade malttoner, en lite lätt brändhet, kryddig av kanel och ett inslag av choklad som växer vartefter ölet blir varmare i glaset. Jag tycker det get ett tämligen sött intryck innan efterbeskan kommer loss. Lång torrhet med en mild rostad malt i eftersmaken.

Väldigt drickbar och smakrik, men tyvärr kommer jag inte riktigt ifrån det söta intrycket.
2008 års version är i mitt tycke inte fullt så söt som förra årets, men den har heller inte på långa vägar samma komplexitet i doft och smak vilket drar ner betyget ytterligare ett par pinnhål.
4-

Vintervärmare?

Brittiska Meantime-bryggeriets Winter Time släntrar in på arenan den femte dagen.
Mörkt bärnstensfärgad med ett krämigt, ljust kaffefärgat skum. Doften bjuder på rostad malt, nötter, varm bastulav, kryddor i form av muskot och kanel samt en anstrykning av choklad och kaffe.

Smaken inleder med ett synnerligen oväntat spritigt intryck som kastar sig över smaklökarna innan den rostade nötigheten, kryddorna och chokladen från doften gör sitt intåg och det hela ger ett väldigt spretigt intryck.
Kryddig och örtlika humletoner övergår en en torrhet som tillsammans med chokladen och rostade smaker kämpar om vem som kan ge största bidraget. Totalt sett är det dock en tämligen angenäm torrhet.

Så långt allt väl, men sedan händer något ytterst oväntat.
Alla smaker tar sitt pick och pack och ger sig av mot nya mål, endast en liten ton av mörk choklad ligger kvar som ett spöke av forna upplevelser.
Den korta smaken tillsammans med den inledande spretigheten (och spritigheten, jag gissade på ca 1% över angivna 5,5%) ger ett ganska mediokert intryck. Lika förvånande är uppgiften om att det ska ha använts rökmalt i brygden. Den sitter sannerligen långt inne i så fall, och jag tolkar alltjämt det hela som mörk choklad, även i en nästan rumstempererad slatt i glaset och vid doftande på det som är kvar i flaskan.

Ett gott försök som inte rymmer några malplacerade smaker, men jag vet att bryggeriet kan bättre än denna osammanhängande 3:a.

Sist men inte minst så är det glädjande att se att Fredrik äntligen är på banan. Linus har enligt uppgift tekniska besvär, men vi hoppas att det löser sig under helgen.

En tröst för klena nerver

Fredagkväll, och vad passar bättre än att lugna nerverna med den svenska klassikern: Carnegie Porter, nu med årgång 2007.

En mörkt färg, lätt rödbrun med en ljust kaffefärgat skum som är in i helv*** hållfast.
Färgen tilltalar mig enormt då jag har börjat tröttna på alla porter som ska försöka matcha en stout i färgen. Stout är stout och porter är porter, basta! Även om det finns likheter så skulle jag tro att det finns ännu fler skillnader om man riktigt gräver på djupet.

En medelstor doft av hårdrostade malttyper och, förvånansvärt nog, mer kaffe än chokladinslag i doften. Förvånande eftersom just mjuk chokladighet brukar nämnas som en av porterns skillnader mot stoutens hårdrostade kaffetoner.
Kroppen är medelfyllig, maltig, hårt rostad, kaffe, lite jordtoner, men ända så porterrund i smaken som den ska vara, fjärran från den kärva kantighet som går under namnet Guinness, även om kaffetonerna dominerar även i smaken.

Humlekaraktären är låg. En liten blommighet kunde skönjas tidigt i doften men sedan är det torrhet som gäller för hela slanten. Kraftig, men aldrig metallsmakande, och riktigt långlivad.
En pepparkaka med sista klunken och sjunde himlen är riktigt nära.

Eftersom det inte finns någon jäst i flaskan tar det två tre år innan det riktigt börjar hända saker i flaskan, men å andra sidan klarar de riktigt lång lagring, flaskorna är märkta "bäst före 13 november 2017".

Sist men inte minst så är jag lite kluven när det gäller betyget.
Det är en bra öl, men den smakade tunnare än jag minns den. Måhända är jag stressad, för gudarna förbjude att de har mesat till receptet för att få den mer publikfriande, men mest troligt är att den var både en och ett par grader för kall eftersom den togs direkt från kylen. Jag känner dock att en så bra törstsläckare med såpass mycket smak med god marginal förtjänar betyget 4.

Sammetslent mörker

Mmmmmm.... stout. Inte vilken stout som helst heller, utan Black Chocolate Stout från Brooklyn Brewery. Inhandlad vid det senaste släppet på Bolaget i juni, så flaskan är ynka 6 månader gammal. Becksvart är bara förnamnet, ljus har mycket liten chans att slinka igenom här. Skummet är krämigt, mycket hållbart och kaffefärgat.

Det första som slår mig är att doften upplevs som tamare än när den var färsk, men den är likväl fylld av mörk choklad, hårdrostad malt och ett stänk kaffe. Chokladen dominerar och de rostade tonerna är förvånansvärt mjuka, en lite kärv avslutning kommer först när kaffesmakerna kommer in alldeles i slutet.
Humlekaraktären är låg, men det finns tillräckligt för att stå upp emot sötma från såväl restsocker, chokladtoner och alkohol. Eftersmaken är lång och fylld av mörk choklad och avrundas med en kortlivad, lite kärv kaffeton som efterlämnar en torr humlebeska.

Trots sina ynka 6 månader tycker jag ölen utvecklats en hel del och blivit rundare i smaken. Kaffe har stått tillbaka till förmån för choklad. Även om jag blev förvånad över den "svaga" doften så är ölet spännande i sin mjukhet, i synnerhet när färgen antyder något mer kaffedominerat, eller åtminstone mer influerat av hårdrostade maltsmaker. Det blir intressant att se hur ölen utvecklas vidare.

Lite pepparkaka med stiltonost lyfter fram lite kärvare toner i ölet, men inte med mer än att det är ett trevligt komplement. Allt för mycket stilton ger dock ölet lite metalliska humletoner samt en fenolisk rökighet, så måttfullhet med blåmögelosten anbefalles.
5-