Vintersolstånd!

Ja, idag blev det äntligen vintersolstånd. Rent astronomiskt vände det för lite mer än en vecka sedan, men nu talar vi om Solstice d'Hiver från kanadensiska Dieu du Ciel.

Rödtonad bärnstensfärg, lite jästdisig, med ett ljust krämigt skum som inte viker en tum i glaset, riktigt seglivat och det lämnar massor med brysselspets på sidorna.
En kraftig doft av malt, vinös sötma, rostad malt, kola. En matchande kraftig kropp, krämig munkänsla, nästan mousseliknande, maltig, söt med rostade smaker, vinös och en smula eldig. En kraftig humlebeska ger ett lätt metalliskt bett som övervinns av en andra våg med sötma, lite sirapssöt med kolatoner och aningen brändhet. Smaskens!
Eftersmaken som är riktigt långdragen präglas av en söt maltighet och en besk, lite blommig humle. WOW!
5+

Snäppet bättre än Hibernation, åtminstone så är det inte så galet besk som Hibernation var innan de tog ner den en aning (eller så har jag helt enkelt börjat vänja mig vid vansinnigt beska öl), men jag gillar även smaksvängningarna i den här ölen. Väntade smaker, men inte på det sättet.

Att gå i ide eller inte gå i ide, det är frågan ...

Turen har kommit till den 3:e dubbeln i årets kalender, inget mindre än Hibernation Ale 2007 vs 2008.

Precis som tidigare körs utseende, doft osv. parallellt. Båda sorterna är givetvis från Great Divide Brewing Co. i USA och på 355 ml styck.


UTSEENDE:
2007: Lätt disig, mörk bärnstensfärg och ett ljust beige skum som ligger kvar riktigt länge. Låg CO2.

2008: Samma utseende som 2007:an, men markant mer CO2 (föga förvånande) som ger ett kraftigare skum.


DOFT:
2007: Kraftig doft, maltig, söt från såväl restsocker som alkohol, torkade frukter, en örtkryddig humle.

2008: Kraftig doft, rostad malt, nästan kaffe-aktig, med en dragning mot bränt socker. Den närmsta liknelsen jag kan komma på är den lätt rökiga tonen man kan hitta i en del skotska ale. Mot slutet glider det en aning mot choklad. Komplex, och väldigt oväntad eftersom det inte är i närheten av hur jag minns den från förra året.


SMAK:
2007: Stor kropp, maltig, sötma från bäde restsocker och alkohol, lite eldig, torkad frukt (russin & plommon). Den avslutande beskan tilltar gradvis i styrka. Ölet har en hel del beska kvar, men inte nog, och inte i närheten av tillräckligt med CO2, för att räcka till angivna januari 2011 som anges på etiketten.

2008: Stor kropp, maltig, sötma från bäde restsocker och alkohol, lätt bränd, kaffeaktig, sirapslik, inte den vanliga "Great Divide"-beskan som jag förväntar mig i en flaska Hibernation. Torr avslutning men inget spår av plåtighet. Vanligtvis anser jag det vara någonting bra, men här lämnar det kvar en lätt söt smak med dragning åt kaffe och jag gillar det inte riktigt.


BETYG:
2007:4
2008:3

Har man bytt recept? Jag tycker den känns så annorlunda mot förra året, men det står inget om det på deras websidor., men man visar även den gamla etiketten där. Å andra sidan är de nya flaskorna märkta med "Bäst Före oktober 2009" så någonting är annorlunda. Kan det månne vara den låga kolsyrehalten vid lagring som gjort att man ändrat sig?

I väntan på förtrollningen

Dagens datum är den 19:e och turen har kommit till ingen mindre än Old Stock Ale 2007 från amerikanska North Coast Brewing, bryggeriet i kalifornien som ligger bakom bl.a. Brother Thelonius, La Merle och Old Rasputin.

Tyvärr blev det ingen ny kalenderdubbel eftersom jag var för sent ute för att få fatt i en flaska anno 20008, men eftersom 2007:an ingick i förra årets kalender så ska jag åtminstone kunna få till någon form av jämförelse.

En jästgrumlig kastanjebrun färg med ett kaffefärgat skum som trots att det till en början verkar sjunka ihop snabbt ligger kvar länge.
Doften är kraftig med malt, rostade toner, sötma från alkohol och restsocker, torkade frukter (russin och fikon), farinsocker. En avlägsen ton av kaffe gör ett kort gästspel i slutet.

Kroppen är stor, maltig, söt, alkoholig, eldig, värmande, torkade frukter, knäck, kryddig humlearom som följs av en kraftig men aldrig metallisk efterbeska.
Old Stock bjuder på väldigt mycket mer eldiga alkoholtoner än t.ex. Thomas Hardy's Ale som klockar in på samma procenttal.

Eftersmaken fylls av rostad malt, sötma, humletorrhet och eldig alkohol, men det är ingening himlastormande, eller en så torr beska så att man betvingas att fatta glaset på nytt. Det är dock inte en dålig öl, tvärt om.
4-.


När jag blickar tillbaka till förra årets kalender, 5:e december, så ser jag att ölet har tappat sina toner av körsbär och mandel, men i samma sväng har även lösningsmedelstonerna försvunnit. Humlen har gått från gräsig (mycket färsk humle?) till kryddig. Jag anmärkte även på att den var spretig, något som jag inte alls upplever nu, ett år senare.

Jag står fast vid vad jag skrev då, 2007:
"De Old Stock Ales jag provat tidigare har bara lagrats ett eller två år och de har varit fantastiska".

Låt vara att 2007:orna inte förtjänar epitetet fantastisk riktigt ännu, men de ligger kvar på samma betygsnivå, och tappet av körsbärstonerna till trots så måste jag tillstå att jag föredrar en mindre spretig öl med mindre lösningsmedelstoner. Det finns jäst i flaskan och tillräckligt med alkohol och annat för att både det ena och det andra ska kunna ske under de kommande åren. På etiketten anges Bäst Före till augusti 2010, men jag hoppas de ska gå att spara ytterligare några år.