Dag två på resan genom december, och när jag bänkar mig framför den virtuella goda fén (slumptalsgeneratorn i Excel) drar hon fram inget mindre än en flaska Jule Ale från danska Ølfabrikken.
En ilsket rubinröd, klar färg (klarheten minskar dock ju närmare botten på flaskan man kommer, det finns jästsediment i den) och ett lätt beige skum som blir förvånansvärt kompakt och ligger kvar riktigt länge.
Doften är riktigt påträngande men på det där härliga sättet. Söta, vinösa, lite sherryliknande toner tillsammans med ekfatskaraktär. Om jag blundar kan jag nästan kännas att jag förflyttas till Noilly Prats vermouthlager i Marseilletrakten, om bara inslaget av blött ekfat hade varit lite starkare.
Doften präglas annars av sötma, alkohol som känns eldig med aldrig rått spritig som hos en vodka eller annan starksprit. Vinös, kryddig med kanel, torkade frukter vinös och komplex.
En stor kropp bjuder på mycket maltig smak med sötma från såväl restsocker som alkohol, eldighet, kryddig kanel och en torrhet från både kryddor och humle. Det förvånansvärda är att humlen aldrig blir metalis trots att den väger upp varteviga uns av sötma i ölet. Eftersmaken fylls av rostad malt, restsocker och örtkryddig humle.
Hade jag inte sett det på etiketten hade jag aldrig gissat att det var koriander i ölen, den är så väsensskild från den koriander man vanligtvis springer på i ölvärlden, den hos en belgisk veteöl. Här hänger den mest i utkanten av de värmande och kryddiga smakerna som en odefinierbar outsider. Synnerligen väl avvägt, på min ära.
Betyget blir solklara 5- och jag känner att jag vill ha en flaska till av den här... NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar