Trenne Trappist-Triplar

En dag som denna, när Linus kalender alltjämt ligger i dvala, Fredrik verkar ha gått i ide över helgen och det är 3:e advent.. vad gör man då? Jo! Man ökar tempot med en rejäl kylskåpsrensare: Trenne Trappist-Triplar.
Idag ställs Chimay mot La Trappe mot Westmalle! Handsken är kastad, det är ingen lek längre!

För att förenkla jämförandet (hoppas jag) kommer jag ställa doft mot doft, smak mot smak etc.
UTSEENDE:
Chimay:
Djupt gyllene färg, lite jästgrumlig med ett vitt krämigt skum som ligger kvar länge.

La Trappe:
En disig bärnstensfärg med ett ljust benvitt skum som trots att det ligger kvar länge försvinner snabbast av dem alla.

Westmalle:
Disigt gyllengul, MASSOR av CO2, det bildas nästintill inget annat än skum när man först slår den i glaset, trots försiktighet. Långlivat skum.

DOFT:
Chimay:
Medelstor doft, maltig, fruktig med inslag av cantalopemelon och persika, mandelmassa, alkohol, sötma.

La Trappe:
Medelstor doft, maltig, mandel/Amaretto, lätt lösningsmedel, päron.

Westmalle:
Medelstor doft, maltig, , honung, alkohol, mandelmassa. På det hela taget känns den en smula knuten, den vill aldrig riktigt utvecklas i glaset, trots uppvärmning.


SMAK:
Chimay:
Medelstor kropp med mycket CO2 som ger en mousseliknande, krämig munkänsla. Maltig, fruktig, alkohol, söt men ändå lätt och läskande med en humlebesk, torr finish som drar lite mot metall. eftersmaken är maltig, torr och långlivad.
Väldigt drickbar, långt bortom sina 8%, men den är ändå värmande, smakrik och har tillräckligt med humle för att få dig att ta en klunk till.


La Trappe:
Stor kropp, maltig, söt, mandel/Amaretto, kryddig, inte så moussig eller lätt som Chimay, alkohol, värmande. En tillbakahållen humlesmak men en riktigt torr avslutning som aldrig blir metallisk.
Det finns en bismak i den som jag inte gillar i en trippel, men som jag inte kan sätta fingret på. Måhända är det någon rostad maltsmak som placerar den närmare en dubbel än en trippel men helt säker är jag inte. La Trappe är den klart mörkare av de tre och har mest jäst i flaskan.
Kan det vara den tillsatta koriandern som spökar?

Westmalle:
Medelfyllig kropp med mycket CO2 och en mousseliknande munkänsla, krämig, maltig, söt både från alkohol och restsötma. Det finns en antydan till fruktighet bland all alkohol och restsötma, men den utvecklas aldrig vidare. Inte lika smakrik som Chimay eller La Trappe, den känns alltjämt knuten och utvecklar inte sin fulla potential, det finns inte ens en riktigt torr avslutning, jämfört med de andra. Nog är den allt torr nog att motverka all sötma, men varken mer eller mindre.
Är alkoholhalten för hög? Jag gissar att den skulle må bättre av att ligga kring 8% som de andra två istället för 9,5% (18% högre), men det kan ju, som så mycket annat, även bero på jäststammen.


SLUTBETYG:
Eftersom jag upplever La Trappe vara halvvägs mellan en dubbel och en tripel kan andraplatsen tilldelas Westmalle på något som mest liknar teknisk knockout. Förstaplatsen intas ohotat av Chimay.
Det ska dock tilläggas att samtliga är bra öl och alla tre bryggeriers Dubbel är väl värda att provas. La Trappe har dessutom en Quadrupel som bäst som beskrivs som: Oh...my... Gods.

Chimay: 4+
La Trappe: 3
Westmalle: 3+

Tomtar i källaren anno 2007

Den första "dubbeln" i årets kalender väntar bakom dagens lucka. Orsaken till bruket av citationstecken är helt sonika det faktum att ölen kommer jämföras mot en annan, men den ölen får vänta till imorgon av den enkla anledningen att dagens öl jämförs med årets upplaga av samma öl. Med andra ord så är det Chouffe N'ICE 2007 som avnjuts idag, medan Chouffe N'ICE 2008 står och väntar bakom morgondagens lucka. Jag är helt enkelt bara en människa, med tonvikten på EN människa, och även om jag har semester mäktar jag inte riktigt med två storflaskor 10% öl även om det börjar närma sig läggdags. Jag har två ankor som ber på sina (bokstavligt talat) bara lår att styckas upp och packas i grovsalt för vidare förädling imorgon innan jag får tryna in ikväll, och två flaskor vin och en vass kniv känns inte som en lyckad kombination. Jag beslutade redan på förhand innan kalendern drog igång att prova dem dagarna efter varandra, och Ödet ville inget annat än att de i den senaste sorteringen i Excel faktiskt hamnade efter varandra, tro det den som vill, trots att det bara är den 10:e dagen i kalendern, av 31, även om jag har låst den ölen som kommer drickas den 31:a. Det om detta, över till dagens öl...

ölen som inte är en julöl på annat vis än att den råkar ha extremt fula trädgårdstomtar på etiketten, men vad kan man annars förvänta sig av ett bryggeri som på baksidesetiketten anger sin postadress till B-6666 Achouffe! Den extra 6:an betyder att vi jävlas lite extra med dig, och det bjuder vi på!

Ett mörkt rubin rött, klart öl (trots jäst i flaskan) med ett ljust beige skum som ligger kvar länge. En kraftig arom, maltig, lätt syrlig till en början, körsbärsjuice, alkohol och italienska mandelskorpor. Ett lätt pappigt inslag.
Kroppen är stor och rymmer sötma från såväl restsocker som alkohol, en värmande ton som aldrig blir eldig trots den höga procenthalten. Karamellsötma, mandel/amaretto med en humlekryddig bakgrund.
En nätt och jämnt torr avslutning, men inte en så långlivad eftersmak som jag hade hoppats på, en lätt karamellig maltsmak är vad som dröjer sig kvar längst, och den torra biten i avslutningen känns inte riktigt som en humletorr avslutning, men absolut inte som en syrabaserad sådan heller. Som lagrad tycker jag spontant att ölen har en djupare smak, mer sammanhållen, även om den inte direkt kunde kallas spretig som färsk, men den har också tappat fräschören, kryddigheten och en del av sin komplexitet varefter den har tappat sina toner av timjan och humlebeskan.

Om detta överensstämmer med sanningen återstår att se. Imorgon kommer svaret, då jag kommer gå tillbaka och titta vad jag verklien ansåg om 2007:an som färsk, nu har jag bara tagit det ur minnet, så det återstår att se vad ett år och selektivitet gör med öluppfattningen
4+


Sist men inte minst är det glädjande att se att Fredrik äntligen har hittat andra andningen och att Anders med sällskap fortsätter i god takt. Det återstår dock att se huruvida Linus vaknar ur vinterdvalan eller ej...