Ett långsamt förfall

Som bilden skvallrar om så är det Shepher Neames Christmas Ale 2009 som ska avnjutas i dagens kalender-öppning.

Tidigare år körde de med färggranna papp-kartonger, olika från år till år och olika etiketter, men i tuffare tider (när är det inte det för bryggerier?) antar jag att det är det första som får stryka på foten när det ska sparas.

Klar, bärnstensfärgad med ett vitt skum som ligger kvar lagom länge.
Medelstor doft, maltig, kola, blött filter, kartong, lerigt flodvatten, cederträ, tall.
Kroppen är matchande lätt med lättrostad malt, kola, lite sockersötma. Inga humlesmaker som tittar fram men en torr avslutning.

En söt, nästan godisaktig smak sticker upp huvudet mot slutet, men det är ytterst kortvarigt och roligare än så blir det inte.

Nu har Shepherd Neame envisats med samma utförande och alkoholhalt tre år i rad och förfallet kan med råge anses vara ett faktum, de mandelmättade storhetstiderna kring 1999 har gått hädan och lever nu bara i våra minnen (och närmsta flaska Amaretto)
Förvisso har de tre senaste åren skiljt sig år, men inslag som gröna äpplen anser jag beror mer på (sned-)jäsning än avsiktligt bryggande. Vaniljtonerna går mig förbi i år, men näsan har trilskats lite uder kvällen. Bara det faktum att man har lagt sig på samma alkoholhalt de senaste tre åren (7%) anser jag vara bevis nog efter att tidigare ha varierat mellan 5,5 och 8%, samtidigt som att smakerna är nästintill desamma. Som hembryggare med en gryta på spisen hade det varit svårt att brygga likadana öl med ett års mellanrum ens om man försökte. Som ett storbryggeri med bryggverk blir det lättare, men det ursäktar inte den här ganska slätstrukna ölen.
2.

Tomtar i källaren anno 2007

Den första "dubbeln" i årets kalender väntar bakom dagens lucka. Orsaken till bruket av citationstecken är helt sonika det faktum att ölen kommer jämföras mot en annan, men den ölen får vänta till imorgon av den enkla anledningen att dagens öl jämförs med årets upplaga av samma öl. Med andra ord så är det Chouffe N'ICE 2007 som avnjuts idag, medan Chouffe N'ICE 2008 står och väntar bakom morgondagens lucka. Jag är helt enkelt bara en människa, med tonvikten på EN människa, och även om jag har semester mäktar jag inte riktigt med två storflaskor 10% öl även om det börjar närma sig läggdags. Jag har två ankor som ber på sina (bokstavligt talat) bara lår att styckas upp och packas i grovsalt för vidare förädling imorgon innan jag får tryna in ikväll, och två flaskor vin och en vass kniv känns inte som en lyckad kombination. Jag beslutade redan på förhand innan kalendern drog igång att prova dem dagarna efter varandra, och Ödet ville inget annat än att de i den senaste sorteringen i Excel faktiskt hamnade efter varandra, tro det den som vill, trots att det bara är den 10:e dagen i kalendern, av 31, även om jag har låst den ölen som kommer drickas den 31:a. Det om detta, över till dagens öl...

ölen som inte är en julöl på annat vis än att den råkar ha extremt fula trädgårdstomtar på etiketten, men vad kan man annars förvänta sig av ett bryggeri som på baksidesetiketten anger sin postadress till B-6666 Achouffe! Den extra 6:an betyder att vi jävlas lite extra med dig, och det bjuder vi på!

Ett mörkt rubin rött, klart öl (trots jäst i flaskan) med ett ljust beige skum som ligger kvar länge. En kraftig arom, maltig, lätt syrlig till en början, körsbärsjuice, alkohol och italienska mandelskorpor. Ett lätt pappigt inslag.
Kroppen är stor och rymmer sötma från såväl restsocker som alkohol, en värmande ton som aldrig blir eldig trots den höga procenthalten. Karamellsötma, mandel/amaretto med en humlekryddig bakgrund.
En nätt och jämnt torr avslutning, men inte en så långlivad eftersmak som jag hade hoppats på, en lätt karamellig maltsmak är vad som dröjer sig kvar längst, och den torra biten i avslutningen känns inte riktigt som en humletorr avslutning, men absolut inte som en syrabaserad sådan heller. Som lagrad tycker jag spontant att ölen har en djupare smak, mer sammanhållen, även om den inte direkt kunde kallas spretig som färsk, men den har också tappat fräschören, kryddigheten och en del av sin komplexitet varefter den har tappat sina toner av timjan och humlebeskan.

Om detta överensstämmer med sanningen återstår att se. Imorgon kommer svaret, då jag kommer gå tillbaka och titta vad jag verklien ansåg om 2007:an som färsk, nu har jag bara tagit det ur minnet, så det återstår att se vad ett år och selektivitet gör med öluppfattningen
4+


Sist men inte minst är det glädjande att se att Fredrik äntligen har hittat andra andningen och att Anders med sällskap fortsätter i god takt. Det återstår dock att se huruvida Linus vaknar ur vinterdvalan eller ej...