Den som var bättre förr?

Bakom den 26:e luckan döljer sig Samuel Adams Winter Lager.

En klar, bärnstensfärgad öl med ett i det närmsta vitt, kraftigt och väldigt långlivat skum.
En kraftig doft bjuder på malt, sötma från såväl alkohol som restsocker, pomerans, mandelkakor. Vinös, värmande och komplex.

Kroppen är medelstor och när man dyker ner finner man malt, sötma, pomerans, citrus som har gift sig väl med varandra och rundas av med en mycket trevlig humlebeska. Eftersmaken fylls av malt, mandel och pomerans tillsamans med beskan.
4+

Jag måste tillstå att jag har vänt bort blicken från SAWL de senaste åren, men detta torde vara en av de bättre släppen de senast 8 åren, eler åtminstone sedan de sänkte alkoholhalten och mesade till pomeranstonerna i den, något som förr var av tämligen gigantiska proportioner.

Antingen är det ett välkommet (välbehövligt?) avbräck i all belgisk öl i kalendern, eller så har bryggeriet hittat tillbaka till rötterna och höjt pomeransen i ölen igen. Kanske är det bara så enkelt som att engelsmännen har rätt... Absence makes the heart grow fonder.

Hur som helst så är det omväxlande och uppfriskande med en så pass lätt öl med så mycket smak.

En belgisk tolkning av änglar i flytande form

Turen har kommit till belgiska De Glazen Toren, ett tämligen nystartat bryggeri (2004) och deras Cuvée Angélique som verkar vara ett nytillskott i bryggeriets repertoar, det finns ingen information om den på deras websidor.

Lätt jästgrumlig, bärnstensfärgad och med ett ljust kaffefärgat skum som dröjer sig kvar länge i glaset.
Doften är kraftig och fylld av malt, sötma, kola, mandelkakor och mineraler.
Den är ganska lätt i kroppen, maltig, söt, lite vinös och ett inslag av knäck. I eftersmaken dyker det upp rostade maltsmaker som slåss tillsammans med humletorrheten, en riktigt kraftig sådan som dock aldrig blir metallisk, om att dröja sig kvar längst i munnen.

Ett överraskande enkelt men ändå smakrikt öl. Väldigt hög drickbarhet för att vara en Dubbel. I mitt tycke är den snäppet mer lättdrucken än Chimays röda (som på intet vis kräver kniv och gaffel för att gå ner). Jag saknar dock ett par dimensioner i ölet, det känns som doften som sprider sig i rummet lovar mer än vad som visar sig när man sticker näsan i glaset. Ett bra öl likafullt.
3+