Man ska inte bara titta ner i glaset utan även tolka det man ser

Bakom lucka 2 dolde sig Nostradamus från belgiska Brasserie Caracole.

Denna belgiska brunöl är jästdisigt bärnstens-färgat med ett krämigt skum som dröjer sig kvar riktigt länge. Doften är kraftig med alkohol, lösningsmedel, blött filter och tobak som främsta inslag men senare vaknar en mycket angenäm mandeldoft till liv.

Ölet rullar lätt över smaklökarna trots den stora kroppen och bjuder på värmande, nästan lite spritig alkohol, rostad malt, mandlar och en bitterhet som pendlar mellan bittermandel och Campari. De rostade malttonerna får mig att med ens tänka på den lerflodskaraktär som jag ofta tyckte mig hitta i Newcastle Brown på flaska när jag var i 20-25årsåldern, och den lite tryckande tobaksdoften gör det hela ännu mer påtagligt.
Inte särskilt mycket humlad ens i avslutet, bara en angenämnt torr finish med lite mineral inslängt.

3+ En OK öl men ingenting som fastnar i minnet.
Den påminner mig mer om en chimay blå än en belgisk brunöl, som en brunöl tycker jag den är ganska misslyckad.
Som kuriosa kan nämnas att en flaska som inköptes i Rom september 2003 men provades först i slutet av maj 2005, 151 dagar efter Bäst före-datum hade mer frukttoner, en ton av bränt socker och inget som helst lösningsmedel, spritig alkohol eller tobakstoner, än mindre en anstrykning av lerflod. Den hade även kvar CO2-halten, det moussiga skummet och humlefinishen, som där upplevdes som lite kraftigare.

Med tanke på ölets namn så kan jag inte motstå att bjuda på följande nu när julen står inför dörren.
Lotto: 3 7 11 19 21 32 34
Stryktipset: 112 12X 1X2 1X12
V75: 3 4 8 9 11 3 7
Måltipset: 1 4 12 15 17 23 27 29

Jag tar blott 10% av eventuella vinster, alternativt en öl per inlämnad rad för grundchansen att vinna något. Allt som kommer in går till framtida julkalendrar. Undantaget är öl vars bäst före-datum närmar sig. Det känns synd att låta dem dö med kapsylen på.

För eventuella förluster tas inget som helst ansvar. Nostradamus påstås ha fått sina visioner mha en skål med vatten. Dessa rader är framtagna med hjälp av ovan nämnda öl, och den innehåller som bekant bara 91% vatten, därav att jag känner mig nödd & tvungen att skriva denna Brasklapp.

En sak kan jag dock spå med säkerhet: Det här kommer bli en riktigt trevlig kalender!

Spretig sockerlösning

Luckan öppnas, och si, där döljer sig Brøckhouse Julebryg 2007.
En mörkt rödbrun skapelse med ett beigefärgat skum, krämigt och väldigt hållfast.
En medelstor doft fylld av sötma, sötma, torkad frukt, alkohol och lösningsmedel. Kroppen är mycket fyllig med en sötma från såväl restsocker som alkohol. Det finns en lätt anstrykning av lösningsmedel i slutet av sötman. Vartefter ölen värms i glaset blir lösningsmedlet allt kraftigare, låt vara att det inte är fullt lika så illa som hos en olagrad "Samichlaus Bier". Jag känner först en viss motvilja mot att dricka upp resten av ölen när halva flaskan är uppdrucken.

Det är inte alkoholstyrkan som stör mig, det är snarare spretigheten i ölet tillsammans med lösningsmedelskaraktären som gör det hela. Avslutningsvis finns det en karamellig sötma åtföljd av en lite rökig, aningen torr finish.

Trots sin spretighet tror jag att ölen har potential i synnerhet eftersom det finns jäst i flaskan, men om ölen kommer utvecklas åt engelsk fruktkaka-hållet á la Samichlaus, varför i hela friden har man då tappat den på halvlitersflaskor?
Jag ser en viss risk i att fenoler kommer visa sina fula trynen inom ett år eller två, men förhoppningsvis, om de visar sig så kommer de ha kvar samma milda rökighet och inte en smak av bränt plasttak.

Just nu blir betyget inte mer än 3- pga spretigheten.