Apelsinäpplen

Luckan den 2:a advent får bli en uppföljare till gårdagen då jag har en halv flaska cider kvar.
Kryddorna den här gången blev:

1 kanelstång
1 skiva ingefära, 25*45*3 mm, lätt krossad
1 msk socker
skal av en halv apelsin
skal av en kvarts citron

Allt värms på låg värme 10 minuter och silas.

En kraftig citrusdoft, nästan parfymerad med en underton av äpple och sist alkohol.
Apelsin och äpple slåss om utrymmet i smaken, den stackars kanelen och ingefäran har inte en chans att tränga igenom. De torra äppeltonerna dominerar eftersmaken när apelsinen har dött ut.

Trots att det blev långt mer citrus än jag tänkte mig så föredrar jag nog dagens version framför gårdagens, även om jag saknar kanelen.
Här känns det mindre endimensionellt än igår, men det finns fortfarande rum för förbättringar.

Lite idéer är:
*Låt en kanelstång dra i flaskan under längre tid i rumstemp (4-6 timmar?)
*Lite enbär/svartpeppar/kryddpeppar (ett eller två bär/korn, lätt krossade)
*Minska apelsinen till en fjärdedel av nuvarande får att slippa de parfymerade inslagen, eller ha större skalbitar och inte rivet på den fina sidan av ett järn.
*Ta tillbaka kardemumma & kryddnejlika, de ger tyngd åt julen, lite mindre än 5 december, men lätt krossade i mortel

Helt klart något jag kommer labba vidare med, när det blir får vi se.
Dagens version får betyget 2-, eftersom de parfymerade apelsintonerna blir besvärande efter bara ett par klunkar. Även om det är mindre endimensionellt än gårdagen så är det väldigt mycket citrus, och citrus är inte cider så det förfelar idén.

Tomtetema

Dagens slumptalslucka avslöjade ingenting mindre, på alla sätt och vis, än Chouffe N'ICE, från Brasserie D'achouffe, en belgisk "tomteöl" på storflaska prydd med (surprise) tomtar på etiketten, 10% alkohol och kryddad med bl.a. timjan.

Brunaktig, lätt disig rubinröd färg med ett ljustbrunt fast skum. Hög CO2-halt.
En stor doft, maltig, citrus, kryddig (men inte igenkännbar som timjan annat än i första doftandet, och ofta efter att man läst på baksidesetiketten).

Kroppen är fyllig, maltig, söt, värmande av alkoholen men aldrig eldig, citrus. Det allra första intrycket är att den känns lite spretig och skulle kräva mer lagring, men detta försvinner som genom ett trollslag (alkoholen?) efter två eller tre smuttar.
Humleavrundningen är riktigt torr och tycks ligga kvar i evigheter. Mycket cirtustoner och humletorrhet i den långa eftersmaken.

I de allra sista slattarna känner jag lite ytterst lätta lösningsmedelstoner i ölen. Jag ser ingen markant skillnad i disigheten och flaskbottnen skvallrar inte om några större mängder jäst, men det skulle kunna vara jäst som ligger bakom.
Smakrik och trots allt mer drickbar än den allra första klunken antyder, även om den inte faller in i kategorin "hinkbar", men med tanke på alkoholhalten kanske det är ett gott tecken.

Betyget blir 4+, och jag tror bestämt jag skaffar ett par flaskor för framtida kalendrar. Bäst-före-datum är 9 augusti 2009, men till det facila priset av 50:-/flaska så är det inte mycket att orda om.
Jag är dessutom helt inne på Helenas linje att starta en stockholmsavdelning av Chouffe Fan Club som har regelbundna träffar i tomteutstyrsel. Inspirerande bilder finns här.