Saint Landelin Speciale Noël står på tur.Bryggeriet, Les Brasseurs des Gayant ligger även bakom sorterna Amadeus och La Goudale som finns på Bolaget.
Klar och bärnstensfärgad med ett benvitt, extremt hållfast skum. När ölen är urdrucken finns det fortfarande skum kvar som mest ser ut som välvispad äggvita. Bilden t.v. talar sitt tydliga språk.
Medelstor doft med ett ganska kraftigt inslag av majs/DMS* som genast får mig att tänka på en annan fransk öl: Fischer, mer känd som billighetsöl på finlandsbåtarna där den säljs i 75cl glasflaskor med patentkork. Den är ingen höjdare direkt, och trots andra dofter som malt, citrus, mineral, hav och salt, slokar livsandarna betydligt....
...för att sedan få en rejäl spark i arslet när ölen rullar över smaklökarna.
Malt, mycket sötma, karamell, rollokola, honung, alkohol. Inga DMS-toner. Jag upplevde den första klunken som väldigt söt, troligen för att jag väntade mig något mer lagerlikt pga. doften, och inte något i stil med en stark belgisk ale.
Humlekaraktären hålls väldigt låg och så även efterbeska. Det är nätt och jämnt nog för att ge en svagt torr avrundning. Den är dock på tok för tunn för att mota all sötma och det övergripande intrycket är och förblir en väldigt söt, nästan lite karamelligt sliskig öl.
Betyget landar på blygsamma 2+. Ölen är som sagt lite för söt för min smak men den får ett plus för de totala kontrasterna i smak vs doft.
(*DMS = Dimetylsulfid, en förening som doftar grönsaksaktigt, pendlar mellan majs, hönsfoder, kokt kål eller burkmorötter. Skämtsamt uttydd som Dill, Morötter & Selleri. Doften är vanligt förekommande i öl av typen internationell lager t.ex. Heineken)
