Fjärran från forna dagars stordåd

Slutligen är det så dags för dagens öl den 11 december (och äntligen har jag kommit ikapp efter att ha haft ont om tid i hegen och slocknat på soffan i måndags).
Inget mindre än Christmas Ale 2007 från Shepherd Neame. Julafton är nära.

Bärnstensfärgad, utan jästfällning och med ett vitt krämigt, extremt långlivat skum.
Doften är medelstor och fylls av kryddor (kanel och muskot), parfym och äpplen (tyvärr drar den lite åt gröna äpplen som jag associerar med en felsmak i de flesta öltyper, låt vara att det är OK i en Lindemans Apple). Vartefter ölen blir varmare i glaset framkommer en dominant doft av vörtkok. Det doftar helt enkelt vört kokad med humle. Har man en gång stått i ett kök där det bryggs öl så är doften svår att ta miste på. Det doftar kraftigt av East Kent Goldings-humle, kraftiga toner av blomsteräng. Sist men inte minst så sticker det in lite grönmögelost i doften.

Den lätta kroppen domineras av lättrostade maltsmaker som (tack och lov) aldrig går över i vad jag kan uppleva som "lerflod" (tänk på första bästa asiatiska flod under monsunregnen), lätt syrlig med en anstrykning av gröna äpplen. På det hela taget känns den ganska knuten, för att inte säga blygsam. Smaken tycks ha rampfeber och vill inte riktigt fylla ut tomrummet.
Den humletorra avslutningen ackompanieras av rostad malt och en lätt ton av gröna äpplen.

Årets skapelse är fjärran från deras storhet 1999 när de riktigt vågade ta i med mandelsmakerna. Bryggeriet kan bättre, mycket bättre, det bevisas inte minst av öl som Whitstable Bay, Spitfire ("Downed all over Kent" som det hette i kampanjen som anspelade en hel del på 2:a världskriget), Bishop's Finger, Goldings Summer Hop Ale och Early Bird Spring Hop Ale. Julölen har däremot genomlidit en sakta nedstigning i "kunna-drickas-och-gillas-av-alla"-träsket och det skär lite i hjärtat att uppleva det.
Är det inte ganska talande att bryggeriet inte ens bemödat sig om att skapa en sida för sin julöl, även om man byter recept från år till år?

Förhoppningsvis blir det bättre nästa år, något som jag säkert har sagt sedan år 2000.
Ett bryggeri som påstår sig ha sju anställda bryggare med i snitt 23 års erfarenhet per näsa borde kunna bättre, mycket bättre.
Betyget blir 2+. Smaken är inte mycket att hurra för men den komplexa doften lyfter det hela en aning.

Som en klok man sade på Byggeriets ölprovning (om en helt annan öl): "Denna skulle jag kunna ha i glas vid sidan och bara dofta på under julmiddagen".
I skrivande stund känner jag att Shepheard Neames julförsök trots all förtjänar samma omdöme.