Ovan ses de andra lyckliga ölkalenderinnehavarna, Fredrik & Anders, i full färd med att avnjuta Chimay Blå respektive Primator. Själv njöt jag för tillfället en Yttre Gaarden från Nynäshamns Ångbryggeri. Bilden är lite suddig, men killarna är snabba i vändningarna när det finns öl i glaset, och min slutartid har sina gränser. =)På det hela taget var det en trevlig kväll och det dryftades en hel del ölrelaterade saker. Fattas bara annat när tre ölkalendrar och Linus, som tyvärr fallit ifrån i år pga. tekniska problem, strålar samman på ett vattenhål som Greens där Bryggeriet har satt sina spår i utbudet.
Så... över till dagens öl: Bons Vœux från belgiska Brasserie Dupont (se länk ovan).
Min första tanke, efter att ha kommit hem kl. 01:00, slängt div. skräp, och känt mig rätt nöjd efter puben, trots att jag missade den välmatade jultallriken, är: Hur i helv... ska jag kunna få i mig 75cl 9,5% öl... nu?
Skam den som ger sig, och även om jag föredrar att dricka en hel flaska för att betygsätta en öl så gör jag undantag för 75:or, så skam den som ger sig. I värsta fall får jag väl spara en del till kvällsmackorna, eller ta god tid på mig...
En jästgrumlig blekt gyllene färg med ett vitt krämigt skum som så sakteliga sjunker ihop till något som liknar vispad äggvita. MASSOR av CO2.
En kraftig arom, söt, källaraktig, vanilj, blöta ekfat, en antydan till fruktig parfym, vinös.
Den första tanken som far genom skallen är: VAD I HELV.. är detta?, eftersom det ligger mellan en tripel och en spontanjäst öl, men med mindre inslag av syrlighet och fruktestrar.
Ett svagt inslag av peppar om man doftar länge och plikttroget.
Smaken speglar doften: VAD I HELV... är detta???
Om det går som en anka och kvackar som en anka så är det en anka, men detta ser ut som en tripel och luktar dels som en tripel, dels som en spontanjäst öl, det är ölens motsvarighet till cockatrice (recept).
Stor kropp, moussig munkänsla pga den höga CO2-halten, maltig, söt, vanilj, fruktighet som skiftar mellan persika, aprikos, ananas och andra tropiska frukter. Ingen uttalad humlesmak. Komplex. Bara en nätt och jämnt torr avslutning, relativt långlivad. Det finns inget som lockar dig att ta en klunk till.... förutom ren & skär nyfikenhet.
Jag köpte flaskan på Bitter Virtue i Southampton november 2005 för £4.45 (ca 65 spänn med dåvarande kronkurs), och den har lagrats vid 12-14 grader enligt rekommendationen på etiketten (mest för att det är kring den temperaturen mitt källarutrymme ligger, snarare än något annat). Jag kan dock inte låta bli att undra vad den skulle smakat som i färskt tillstånd (Bäst Före på etiketten är juli 2009). Den sista slatten med jäst ger ölet ett mycket grumligt utseende, men jästen lägger sig, tro det eller ej, tämligen snabbt på botten (se bild nedan) och inverkar inte i större utsträckning menligt på smakbilden.
Jag kan inte gärna tilldela en öl som jag till en början höll på att sprutmåla skärmen med, om än i ren chock, högsta betyg, men väl ett högt betyg för en välbrygd skapelse med många bottnar som bjuder på rejäla överraskningar. Likt många andra ljusa starka belgare/triplar är har den här en drickbarhet långt bortom sin alkoholhalt på etiketten vilket i och för sig, eftersom det är en belgare, är föga förvånande.
5.
